lillkillen
Pälsen växer fint på Ricks svans, hoppas den ljusa bruna färgen blir mörkare så den passar ihop bara =P Haha, nej han e så söt så <3
Vid den stora ruvan växer det oxå päls och jag tror jag kommer få klippa där för att ruvan ska kunna ramla av lättare och för att det inte ska göra ont. För just nu är det tydligen rätt obehagligt.
Är i ute och jag stannar till och pratar med någon tar Rick tillfället i akt och slänger sig efter svansen. Men inte tar jag blicken från honom inte så han lyckas aldrig.
på väg bort
äcklig ruva....
Det är bara en stor äcklig ruva som ska ramla av. Den är ca 4cm lång och lite mer än 1cm bred. Den har lossnat lite runt om, typ 1mm runt hela.
Imorse innan vi gick ut så stod jag och pelade på den för att känna hur den satt, om där var nåt löst, hur tjock den var o.s.v. (Givetvis försökte jag inte dra loss nåt.)
Rick bara lät mig =) Han hade sån himla panik och var så himla rädd för att få svansen smord varje kväll, men nu kan jag pela på den hur jag vill.
Jag har oxå känt på svanstippen där det värsta fukteksemet satt, där är jättefint nu och märks inget.
Så nu är vi glada här hemma, jag, Rick, Sheeva och speciellt Freia. Freia älskar ju att busa med Rick, jaga honom, bli jagad av honom, stryka sig mot honom, få öronen tvättade av honom och ja, jag kan fylla den listan hur lång som helst =) Men som sagt, Freia är speciellt överlycklig!
Nu är det en massa vovvepussar hela tiden =D
nästan läkt svans =)
Rick är överlycklig att han slipper få svansen smord om dagarna och springer runt som den lilla galning han alltid varit! Han jagar katterna igen (till deras stora glädje) och han viftar på svansen som om inget har hänt!
Jag har varit ochnuddat svansen lite när vi har varit ute och gått dom senaste två dagarna. Men idag har jag varit på den inne oxå =)
För det mesta märker han inget när ajg rör den, men ibland stirrar han väldigt misstänksamt på mig. Som om han inte vet om han ska springa sin väg eller om det är ok.
Tratt har han bara på sig när ajg sover eller om jag springer ut en snabbis så det är skönt för oss båda.
Så kommer det fortsätta med tratten tills ruvan har ramlat av, för jag vill inte att han ska slita loss den!
Ricks lilla svans:
är glaaaad =D
Det är 4 gånger kvar att smörja, men det kommer nog inte behövas (när den är läkt ska man smörja 2 dagar till).
Han är fortfarande rädd när jag smörjer och morrar och skriker. Men det är inte samma extrema rädsla som det var i början =) Vi börjar med att jag tvättar händerna sen kallar på honom. Jag säger puss och får en puss på munnen. Sen håller jag fast honom (tyvärr måste jag hålla honom rätt hårt), smörjer in och sen är det bara att släppa. Rick vänder sig om och tittar på mig, viftar hur glatt som helst på söta lilla svansen, jag säger puss igen och får en till puss på munnen sen får han sitt varsågod och flyttar sig lite. Men han går inte därifrån förrän jag kommer med =)
Jag kan till och med klappa svansen lite utan att han bryr sig vilket är bra. Ingen reaktion alls från honom, det är bara som vanligt.
Men nu är det snart över allt ihopa, vilket är sååååååå skönt för oss alla. Till och med katterna tycker att det är himla jobbigt att Rick har mått så dåligt. Även om han är sig själv mer nu, så är det fortfarande lite obehag och tyck-synd-om-mig från honom. Men det är väl så det kommer vara tills han slipper tratt och inte smörjs in mer.
Svansen läker jättebra!
Man ska fortsätta smörja in den i två dagar efter den är färdigläkt. Det tar 5 - 7 dagar. Tar det mer än 7 dagar får man åka tillbaka för gelen (Fuciderm) får itne användas mer än 7 dagar i rad. Fast det behöver vi inte tänka på =)
Det är extrem smärtsamt för mig att smörja in svansen... Rick skriker och morrar och är så rädd så det är inte klokt... När det börjar närma sig dags att smörja in får jag så ont i hjärtat och mår jätteilla.
Som tur är så är det "bara" under tiden jag är på svansen som han är rädd. När jag tvättar händerna, sätter mig ner och tar fram gelen och kallar på Rick så kommer han utan att tveka. Han vet precis vad som äntar, men kommer i alla fall <3 Det gör mig ännu mera stolt över min lilla älskling!
När jag är klar med svansen får Rick sätta sig ner och ge ögonkontakt och få ett varsågod innan han får gå. Då sitter han där och viftar glatt på svansen vilket är roligt att se. Så snabbt lugnar han sig =D
Men det är skönt att det snart är över!!!
(Rick håller med!!!!)
hemska lördagen...
Jag trodde att han försökte komma åt svanstippen för att kunna slita av sig omplåstringen.
Men runt 19.30 när jag gjorde mat såg jag att bandaget var blött. Jag hoppades att det var saliv och bestämde mig för att kolla det innan jag åt. Det kändes bäst ju.
När jag tog av honom kompressorn och bandaget blev jag alldeles klibbig på handen... Ett klibbigt, blodigt sår på svanstippen. Jag klippte bort en himla massa päls på hela svansen (han har ganska tjock päls där).
Fukteksem.... Det klibbiga i pälsen pås vanstippen gjorde att jag fattade...
Jag ringde min mamma som kom, jag var helt ifrån mig eftersom vi var tvugna att åka in till Djursjukhuset en helgdag, att åka in på en lördag kostar 1250kr extra! Det har hänt en sak för ett litet tag sen som tömde sparbössan och den har inte hunnit fyllas på ordentligt än, ni fattar paniken?
I alla fall, efter att ha ringt alla vi känner med bil, och alla satt med god, alkoholhaltig dricka, ringde min mamma taxi.
Så vid 20.00, efter många om och men, var vi iväg. Det var den längsta bilresan i mitt liv!!
Redan innan vi lämnade lägenheten satte jag på Rick munkorg. Den lugnar honom lite + att han var rädd, kände otroligt obehag, svansen kliade och han hade lite halvont.
Jag satt fram i taxin med Rick i famnen, den lilla plutten la huvudet intill min hals och gnydde mesta delen av resan. Men han var jätteduktig! Även om han var jätterädd så höll han sig lugn.
Framme på djursjukhuset gick jag fortfarande med honom i famnen och han fortsatte vara lugn.
Vi fick vänta ett tag tills vi fick komma in på ett rum, men när vi väl kom in kom veterinären jättefort.
Rick är ju den han är och blev jätteglad över att träffa en ny människa =) Han viftade försiktigt, försiktigt på svansen och veterinären satte sig på huk och hälsade på honom, fortfarande med munkorg.
Jag tog upp han i famnen igen och höll honom rätt hårt så veterinären kunde kolla hur det såg ut. Hon tittade på svansen, gumpen, bollarna, pellepjonken och låren.
Rick var jätterädd, han morrade och sprattlade för att komma loss men slängde inte huvudet efter nån av oss.
Så plutten fick en spruta med lugnande och fick sova sött på bordet.
Veterinären rakade svansen (hans söta lilla svans.....) och då syntes det riktigt tydligt att:
1 - såret jag behandlade redan nästan var läkt.
2 - svanstippen och ca 2cm in på svansen var ett äckligt fukteksem.
3 - han hade ett par småsår lite här och var på svansen som hade blivit lika äckliga som svanstippen om jag inte hade kommit in.
Svansen tvättades, desinfiserades (hur tusan stavas det??), sprayades med bedövningsspray och smordes in med en salva. Sen fick han även en spruta med kortison.
Efter det fick snutten en spruta för att han skulle vakna. Ojojoj vad sött han låg där på golvet.
Min mamma och jag satt där och sjöng för honom (E du vaken Rick, e du vaken Rick, har du tvättat tassarna, o.s.v.). Ricks ögon började röra på sig när vi gjorde det och svansen började vifta så smått. Jag lärde mig för ett tag sen hur man gör för att han ska vakna glad =D
Efter vi hade fått en tratt som är till för hundar i labradorstorlek (han har ett av sina halsband som håller det på plats) så ar det "bara" att betala dom där 3209 kronorna sen kunde vi gå.
Rick kissade så mycket så det var inte klokt. Kortison + rädsla gör rätt mycket för blåsan!
Vi gick till bussen och lite då och då "vaknade Rick till". Han ar ju fortfarande groggy, men han ville inte vara i famnen så han fick gå =)
Men varje gång han "vaknade till" blev han rädd och hoppade och skuttade.
När vi gick på första bussen frågade jag om det var nån hund på och sa att vi kom från Djursjukhuset. Ett par hållplatser senare ropade chauffören att det kom på en buss och bad oss gå längst bak, dom som kom på med hund sa han till skulle stanna i mitten.
Nästa busschaufför tyckte sååå synd om Rick och fick kämpa för att inte börja gulla med honom =)
Vi var hemma igen 22.45 och jag var tvungen att sätta mig och vila för att lugna ner kroppen.
Sammanlagt hade jag gått/stått och burit min lilla 9,4 kilosklump i närmare 2 timmar. Och emd en sjuk kropp är det rätt mycket =)
Jag tittade på ett avsnitt av Stargate SG1 sen la jag mig.... trodde jag....
Jag la mig ca 00.30 och 01.30 vaknade jag av att Rick gick runt i sovrummet. Han kissade lite (han hade ju fått kortisonspruta, kortison gör att man kissar mer) sen fortsatte han gå runt.
03.00 kunde jag lägga mig igen. Men jag vaknade med 30 - 60 minuters mellanrum hela jämrans natten...
Natten till idag blev inte bättre. Stackaren blev dålig i magen och jag tror jag räknade det till 7 gånger jag fick torka upp diarré + en spya.
Jag är redo att skaffa en bebis! Haha ;P
Men natten till iag kunde jag i alla fall säga till honom att lägga sig på sin tillfälliga sovplats på golvet (han hoppar inte upp i sängen med tratten) och han la sig. Så jag har kunnat slappna av lite mer i natt =)
Så nu hoppas jag få sova ordentligt, för jag ska upp 07.00 imorron (om 7 timmar och 55 minuter).
Rick på väg att vakna:
Hur söt är han inte?
Min lilla älskling <3
Ni ser den rakade svansen..... Han som har så fin och yvig svans!
Att han har munkorg på sig är för att han var så himla rädd och jag ville inte riskera onödiga bett. Jag har även märkt att munkorgen (det är hans egna som jag hade med) är lite lugnande för honom.
Ps:
Som ni ser är hans mage väääldigt rund. Det är inte övervikt, men ni kan tro han kissade MASSOR när vi kom ut!!
gladare vovve =D
Rick mådde såååå kasst när vi kom hem igår. Deppig, lessen, rädd, nervös. Inte bra allls. Han fick varre panik än jag nånsin sett i en hund när jag skulle smörja in svansen med salva (ska göras 2ggr/dag i max 7 dagar).
Men idag är han mycket, mycket piggare och gladare. Fortfarande gnällig och gnyr och har sig.
Men vi har lekt med taggiga bollen, han har viftat på svansen en massa, han har haft svansen på sin vanliga plats över ryggen och han har varit nyfiken på katterna! Han tog även emot en köttbulle och smaskade i sig, vilket han VÄGRADE igår!!!
Allt detta har han inte gjort sen i onsdags så jag är jätteglad!
Jag vet jag skrev att jag kommer vara borta härifrån ett tag, men jag kommer skriva uppdateringar om hur det går med svansen och hur Rick mår <3
Ni skulle btw sett hur extremt duktig han var hos veterinären igår!! Jag ska berätta mer om det sen för det var helt fantastiskt!
djursjukhuset =(
Jag är nyss hemkommer från djursjukhuset med lilla Rick.
Han har haft ett sår på svansen sen i onsdags. Det har läkt jättefint, men idag upptäckte jag nåt nytt på svanstippen.
Fukteksem… Hans allergi gör det lättare att få sånt skit =’( Och inte bara på svanstippen, det har brutit ut smått på flera olika ställen på svansen så den är helt rakad nu.
3209kr + 159kr taxi dit, så jag är minst sagt fattig som fan nu…
Jag kommer vara borta härifrån i alla fall en vecka till.
bröstmassage
Jag har suttit och klappat/strukit Rick över röstet oavbrutet i över 30 minuter. Det är itne att rekomendera när man sitter i soffan och gullungen ligger på golvet....
Mina fötter somnade, ryggen gör fortfarande ont och handen jag klappade honom med domnade bort.
Men jisses jäklar vad han njöt! Han mös nåt så otroligt och såg lite besviken ut när jag slutade <3
(Jag var ju tvungen att ha en rolig rubrik här, hihi.)
expert
Han har ju krage (den där blåa uppblåsbara) för att göra det svårare att komma åt svansen och såret. När ajg är hemma räcker det.
Men måste jag ut, blir det tyvärr att sätta på honom munkorg.
Idag när jag skulle iväg för att köpa nytt bandage till honom gjorde jag en ny upptäckt.
Jag satte på plutten munkorgen och använde innersta hålet för att vara helt säker på att den skulle vara kvar.
Så jag gick,låste dörren men kom på att jag glömt busskortet. Jag öppnade dörren igen och gick in. Då ser jag Rick ståendes i storarummet. Han tittade på mig med en blick som sa "åh skit oxå...."
Munkorgen hängde under halsen..
Bort till verktygslådan och göra några fler hål. Jag satte på munkorgen igen och kände om det gick att få av den. Hur jag än kämpade fick jag inte av den från nosen så jag var nöjd.
Sen kom jag hem.... Då hänger det en decimeterlång grön bit från munnen. Rick bara tittade på mig. Han hade fått av den jämrans munkorgen och slitit av bandaget..
Jag bara suckade, tog upp det ya bandaget, gick och tvättade händerna, tvättade såret och la om det på nytt...
Så nu har han en blå svans istället för en grön. Bandaget (1dm brett) kostade 35 kronor på Medstops apotek, i den närmsta djuraffären här kostar det 55kr! Nästa djuraffär (som är den bästa) hade slut på bandagen.
stackars lilten <3
Stackars lilla Rick (ja, han tycker jag ska kalla honom det) är inte alls glad. Han måste ju ha svansen omålstrad pga att såret inte har läkt ihop än, det är ju helt nytt.
Sen får han ha krage på sig med, för då blir det svårare att nå svansen och bandaget som håller kompressorna på plats.
MEN nog fasiken kan han komma åt svansen och bandaget i alla fall! Han är definitivt rörlig den lilla snutten..
Under natten har jag vaknat varje gång Rick har rört på sig, så han har itne lyckats komma åt varken svans eller bandage.
Men så fort jag tittar bort (eller går på toa) slänger han sig över svansen. I morse var jag inne på badrummet någon enstaka minut och plötsligt kom Rick skuttandes glatt utan bandage...
När jag sen gick iväg till Coop blev jag tvingad att sätta munkorg på den lilla stackaren. Jag hittar inget annat sätt att se till att han inte sliter av bandaget och ger sig på såret =(
Tydligen satt munkorgen för löst, den dinglade nämligen under halsen på honom när jag kom hem.
Jag tycker inte alls om att ha munkorg på honom, men det finns ju tillfällen där man inte har nåt val. Har han inte på sig den sliter han av bandaget och går lös på såret vilket kan göra det inflamerat. Sen får vi ju inte glömma att det är sommar, lättare för infektioner....
Och inte vill jag ju att han får mer problem än vad han har.
Så himla usel tajming....
Stackaren skakar så det är inte klokt varje gång jag rengör och lägger om såret på nytt. Men jisses jäklar vad duktig han är! Han är riktigt rädd när jag rör svansen, inte för att han har ont (tack och lov) utan troligtvis pga obehag, för det kan inte kännas bra ju!
Jag gör vad jag kan för att han ska må bra, ha så lite obehag som möjligt och vara lugn.
Till och med katterna tar det lugnt. Dom går inte för nära hans bak, utan håller sig vid nosen/halsen. Dom hoppar inte runt mellan möblerna och kastar saker i golvet (nåt positivt i alla fall), dom försöker inte få Ricks uppmärksamhet hela, hela, hela, (suck) hela tiden.
Så även om han mår dåligt, så har han det bra och lider inte (förutom det lidande svansen ger menar jag).
Det är skönt att ha en liten plutt med mycket tålamod och som är helt och totalt trygg med mig =D
stackare
Inatt tog det 30 minuter att försiktigt klippa päls, rengöra och plåstra om. USch vad han tyckte det var obehagligt... Men han var jätteduktig, stod helt stilla hela tiden <3
Så nu går han runt med en grön svans och en blå hals (krage) och ser heeelt hjälplös ut. Han tycker så synd om sig så det är inte klokt. Halva tiden bara ligger han och andra halvan av tiden försöker han slita av bandaget på svansen.
Min lilla älskling, hur lyckas du?
supergo valp =)
Det kändes som en bra idé att veta vad det var för ägare och hund innan vi stöttes på i trappen med hundarna.
Tjejen var jättetrevlig och hunden var söt, snäll och superduperunderbar!
I måndags (tror jag det var) såg vi dom på håll och Rick visade inget annat än glädje. Idag såg vi dom igen. Rick viftade (glatt) på svansen och gnydde lite. Han visade bara positiva signaler och jag kände att han klarade ett möte.
Jag frågade tjejen om han fick komma fram och hälsa vilket han fick.
Rick och N hälsade jättefint på varandra, nosade riktigt noga på varandra och båda tycjte det var skoj. N var lite nervös i början men efter ett litet tag slängde hon ur sig lekinviter vilka Rick svarade lite på. Han bjöd till och med upp till lek en gång =D
N nosade lite på Ricks öron, som har sår som han har obehag av, och Rick lät henne!! Men fjärde gången hon nosade på såren så blev han alldeles för nervös och visade att han inte tyckte om det mer. Jag hade redan berättat för ägaren om öronen så hon visste vad det gällde. Så Rick och N satt med knappt en meters mellanrum medans vi pratade lite.
Rick satt sååå duktigt brevid mig och N satt precis lika duktig vid sin ägare =)
Rick har redan känt valpens lukt i trappen och hissen och har varit jättenyfiken på den som lukten tillhör =)
Det känns väldans bra att dom har träffats nu, så kommer ingen av dom bli rädda (eller nåt annat jobbigt) om vi skulle träffas i trappen =)
(N är för tillfället 3,5 månader liten.)
hm, intressant..
Idag såg jag första tecknet på att det lönar sig!
Ricks mage var riktigt uppspänd och han såg ut att behöva kissa så vi gick ut. Jag tänkte inte på att ta med träningsgodiset eller nåt annat.
Vi gick längs en skola och Rick nosade väldigt glatt längs en äcklig gräskant (där ligger alltid massor av bajshögar, tack till dom hundägarna......) och längre bort såg jag en tjej/ung kvinna med sin hund (en supersöt basenji).
Jag bara tänkte att "ok, jag får väl ta hand om det när vi kommer närmare och Rick börjar skälla".
Vi kom närmare.... och närmare.... och närmare.... Inget skall, inget morr, inget gnyende, inget alls.
Jag var lite fundersam men tänkte inte mer på det, bara glad att det gick bra. Rick har aldrig träffat denna hund för, han har aldrig ens sett den, så det var definitivt en främmande hund.
Snart var vi bara några meter ifrån och Rick tittade upp, vände huvudet efter hunden och fortsatte sen gå.
Jag tittade lite förvirrat mellan basenjin och rick men ja, jag fick ju följa efter Rick =)
Basenjin gick och tittade efter Rick en bra bit medans Rick bara struntade i den.
Är det träningen som börjar gå riktigt bra?
Var hunden bara så pass ung/undergiven/snäll/annat alternativ så Rick inte brydde sig?
Ingen aning, men ett bra resultat är ett bra resultat.
Ju fler gånger vi möter hundar som rick inte skälelr på och som han itne bryr sig om, desto lugnare blir han när han träffar främmande hundar nästa gång.
Nu är det tre dagar som han inte har skällt på några hundar alls. Vilket tyder på att det inte bara är tillfälligheter, det känns mer som ett uppförande. Han börjar bli lugnare och tryggare när det kommer till främmande hundar.
För en gång hade jag inte sagt nåt om, men efter flera gånger under tre dagar =)
dödlig gas!!!
Än så länge har det varit helt tyst... och det är vad som är farligt!
Kan du höra det, så kan du slappna av, då händer inget.
Men idag. Idag la Rick av den första brakaren som gjorde mig illamående, svimfärdig och helt säkert döende om jag hade stannat för länge!
Jag hörde den från e bra bit bort, men tänkte "det är lugnt, det är dom ljudlösa som är farliga". Men icke... När jag kom ut i hallen insåg jag mitt misstag, men då var det för sent. Den dödliga gasen hade trängt in i näsborrarna... Det var bara att hoppas på att jag skulle överleva och tack och lov så gjorde jag det.
Jag misstänker att detta bara var en varning "tro inte att du är säker".
Carina, han har ärvt Ellas rumpa!
Min behållare för dödlig gas:
upp, upp och ännu mera upp =)
På dagens andra promenix kom det en tjej med en liten hund gåendes. Vi stod ca 15 - 20 meter bort och när jag såg att Rick upptäckte hunden började jag klicka och ge godis. Rick satte sig ner och följde hunden med blicken, fortsatta klick + godis.
Rick satt så fint och gnydde lite, ett jag-vill-gärna-säga-hej-till-den-där-hunden-gny. Jätteduktig var han!
Sen fortsatte vi gå, lite längre bort körde en traktor runt och krattade och förde bort grus från en lekplats. Och givetvis är traktorer nåt man absolut måste skälla på! Det är viktigt!
När Rick började skälla på den tog jag honom till mig, sa till honom att sätta sig, vilket han gjorde, sen klickade jag och gav honom godis på samma sätt som jag gjort nyss med den främmande hunden. Och Rick tystnade =) Han satt där och följde traktorn med blicken ett bra tag och fick klick + godis + muntligt beröm under tiden.
Sen tröttnade han och började titta runt på andra saker så då fortsatte vi gå.
Jag är så stolt över min lilla gullunge!
duktig vovve =)
Under andra långpromenaden igår följde min mamma med oss. Hon håller alltid i kopplet när hon gör det, både hon och Rick tycker det är så roligt. Rick tycker speciellt mycket om det, för då kan han busa extra mycket i kopplet, dra extra mycket och springa runt lite var han känner för det.
Ni vet, som när ett barn besöker mormor och morfar och är lite extra busiga och bortskämda när dom kommer hem igen =P
Men Rick var väldans duktig. Jag fortsatte klicka och ge godis varje gång han kom och satte sig när jag kallade. Och precis som under första promenaden tränade han, frivilligt, på att gå fint mellan mig och mamma. Klick och godis så klart =D
Idag däremot orkade jag inte träna nåt, vilket Rick självklart märkte, så vi gick "bara" på promenad utan nån träning. Vi får se hur det blir nästa promenad. Nån sorts träning för honom blir det så klart, men inte så mycket.
Nu ska jag fortsätta titta på Stargate SG1 (dvd) sen ska vi gå ut =)
hundens egna initiativ
Rick har alltid gjort småsaker på eget initiativ, små saker som jag har belönat som sedan har stannat med honom.
Idag gjorde han nästa sak som jag blev riktigt glad över =)
Sedan igår har vi tränat lite extra klicker på promenaderna, inte bara på små stopp med träning inplanerat, utan även på självaste promenaderna.
När jag plötsligt stannar ska han komma och sätta sig brevid mig. När han gör det klickar jag, ger godis och muntligt beröm.
Han tog till sig detta väldigt fort och kommer skuttandes med stor glädje när jag stannar.
Men så idag, på första promenaden började han gå vid sidan om mig och titta upp på mig. Jag belönade så klart med klick - godis - muntligt beröm. Han fortsatte att å brevid mig mesta delen av tiden och varje gång han gjorde det fick han beröm, klicker - godis - muntligt beröm.
Han ville verkligen ha det där godiset =D
fy för vissa hundägare...
Vissa hundägare vill man bara gå fram och klippa till... eller ännu värre...
Jag var ute med Rick för ett tag sen. Först en promenix sen klickerträning. Vi körde även med klicker när vi gick hemåt - klick när han gick brevid mig eller klick när han kom och satte sig brevid mig när jag stannade. Han var superduktig!
På vägen hem hörde jag nån ropa "Sheeva kom hit". Jag fattade att det var rottweilern jag hade sett en liten bit bort (som Rick inte hade sett) så jag gick bort en bit och satte lite fart och Rick tyckte det var jätteroligt att skutta efter mig.
Men rottweilern kom ifatt oss (så klart) och jag höll ögonen på Ricks kroppsspråk - lite nervös men lugn. Jag ropade till rotweilern ägare att det fanns en risk att min hund inte klarade mötet men han brydde sig inte... Men efter bara nån enstaka sekund kunde jag lägga till att det var lugnt, Rick accepterade hunden =)
Det visade sig vara en tik. Jag sa att han har blivit attackerad en del gånger men det är lugnt med tikar numera.
Rottweilerns ägare sa förlåt och jag sa att det var lugnt. Hunden var hur lugn som helst, snäll som bara den och bara glad och nyfiken!
Ägaren kom fram och tog tag i öronspetsen på sin hund och DROG bort den!! Jag reagerade med att backa med Rick och bara gå. Jag blev så chockad av vad han gjorde att jag visste verkligen inte vad jag skulle göra eller säga. Jag ville säga ifrån, men eftersom han släppte örat igen så bara gick jag med Rick.
Men Rick ville inte gå, han gick och tittade bakåt, gnydde och såg väldigt orolig ut.
Jag stannade och tittade bak... och tappade hakan!
Ägaren tryckte ner sin hund i gräset så den låg på sidan, sen körde han sitt knä i halsen på den!! Nu fräste han åt den att den skulle lyssna när han säger "kom hit"....
Om en hund INTE lyssnar på t.ex. "kom hit" så betyder det att hunden inte kan ordet!! Och det är INTE hundens fel, det är ägaren som inte har lärt in ordet!
Ta Rick och mig som exempel.
Säger jag "stanna" till Rick så lyssnar han bara när han själv känner för det. Vid ytterdörren lyder han alltid ordet, annars är det 50/50 om han kommer stanna eller inte. Men det är INTE Ricks fel att han inte kan ordet! Det är MITT fel för jag har inte lärt in ordet! Vid ytterdörren har jag varit supernoga med det, men på andra ställen har vi inte tränat lika mycket på det.
Inte kan jag då skälla på Rick för att jag inte har haft samma disciplin på mig själv med träningen av ordet ute som jag har haft inne.
Fy för vissa hundägare!
vovverehab del 1 9/7-2011
Just nu går dagarna ut på att träna på att ta det lugnt och känna sig trygg hemma. Rick gör redan stora framsteg vilket är roligt att se!
Det är väldigt lätt för mig att hjälpa Rick må bättre. Han är trygg med mig, han litar på mig och jag vet precis hur han fungerar i alla lägen. Jag kan se flera steg fram hur han kommer reagera på olika saker, träningssätt och belöningar.
Ska man ha hund, ska man känna sin hund!
Jag har samlat på mig rätt mycket information från hundpsykologer och har en riktigt bra grund att jobba från. Eftersom jag känner Rick så pass bra som jag gör bör det inte bli några problem att få hoom att känna sig lugn och trygg hemma igen =)
Vi har redan kommit så pass långt att jag kan ha balkongdörren öppen utan att han reagerar på varje ljud. Efter snorungarna började trakassera oss skällde han på allt. Ljud från trappen, bilalarm, skrikande barn (tonåringar, mindre barn struntade han i, troligtvis för att dom inte gjort honom nåt ont), mopeder o.s.v.
När vi är ute har han oxå reagerat på saker han aldrig reagerat på innan. Men det blir bättre för var dag och promenad! Han bryr sig inte om mopeder som kör förbi oss, han varken skäller eller morrar på människor som springer rakt mot oss, han struntar i saker som låter. Däremot skäller han en del mot lastbilar, även om det är förståeligt så ska vi nog fixa så han känner sig lugn vid dom oxå igen =)
Han är en go liten pojke, min älskling <3
