MFFHUNDEN byter till nytt
städning = träning för vovven
Det är en rejäl höststädning som pågår här hemma nu.
Stackars lilla Rick är ju dammallergiker så det är lite jobbigt för honom. Även om det inte är så där skitigt eller sånt så är det ju damm som flyger runt i alla fall...
Men vi gör nåt positivt av allt negativt!
När jag håller på med saker som dammar mest, typ dammsuger, så får Rick träna på 'stanna'. Han sitter/står/ligger, vilket han väljer själv, på samma ställe i rummet brevid tills jag säger 'varsågod'. Han får även själv plocka undan sina leksaker och ben när jag ska dammsuga.
Jag säger t.ex. 'hämta boll' eller 'hämta ben' eller nåt så gör han det och ger till mig =) Rick tycker det är skoj att få vara med i vad som händer.
Ska jag flytta saker från ett rum till ett annat får Rick hjälpa till att bära vissa saker mellan rummen vilket han tycker är riktigt skoj. Han ser alltid lika stolt ut när han får hjälpa till. Men det är ju itne så konstigt, hundar vill vara med i vad som händer =)
Min lilla älskling!!
hurra, hurra, HURRAAAA!!
Nu har då lilla plutten varit 5 år i en hel dag. Det är ju några minuter in på den 19e.
Tänk att lillen redan har blivit så stor... Jag fattar det bara inte, när hände detta? Hur gick det till?
Foton på gullungen hittar ni HÄR!
märks att vädret är roligare
Jag tyckjer det är otroligt härligt att vara ute och gå i regnet med lilla älsklingen! Det är så avslappnande och så kan man gå precis var man vill för det är nsätan ingen ute =)
luuuugnt =)
Huden på svansen var ju irriterad efter ruvan var borta, det fortsatte den vara ett tag. Rick ryckte till emellanåt för att ta svansen, men det har han slutat med nu =)
Huden ser väldans fin ut, len så ni kan inte tro det =D Jag önskar bara att pälsen ser till att växa ut där oxå.. Det är helt tomt på området där största ruvan satt. Pälsen på resten av svansen har växt ut en hel centimeter!! Den börjar se så där fin och härlig och underbar ut igen!! Märks det att jag tycker han har världens finaste svans? (Sorry kisarna...)
Det är så skööönt att inte behöva tänka på svansen varje vaken sekund längre!!!! Jag är rätt säker på att Rick själv håller med mig där =P
Möten med hundar går bättre och bättre kan jag även berätta!
Är den främmande hunden för nära går det inte, då skäller plutten bara, men avståndet "för nära" minskar hela tiden vilket jag är supernöjd över. Rätt ofta blir det "följa john" med andra hundar och deras ägare. Ägarna vet inte om det, men jag och Rick går efter dom, närmare och närmare, och det går jättebra. Inga problem alls för Rick. Men det är ju itne så konstigt, den främmande hunden rör sig BORT från Rick, inte emot.
Lite då och då säger jag "vovve" när där är en hund inom synhåll (för Rick) och så fort han ser hunden får han godis och muntligt beröm. Funkar perfekt =) Träningen verkar gå snabbare och blir enklare (för honom) när jag gör så =)
Med enklare för honom menar jag att det tar bort en del stress. Istället för att reagera med "oj shit en hund, jag måste skälla" blir det mer "va? en hund? var? där!". Det blir ingen överraskning för honom när han ser hunden, han vet att där är en och ska bara hitta var den är.
Ni skulle se skillnaden det gör!
För länge sen lärde jag Rick att "vovve" betyder att det är en hund i närheten. När vi flyttade till Malmö var det inte det lättaste att träffa nya människor. Så när där kom nån med hund viskade jag "vovve" till Rick och han letade fram hunden och visade att han ville fram till den. Så jag fågade ägaren om det var ok om han kom fram och hälsade =)
(Givetvis gjorde jag inte det med alla hundar/ägare.)
sista natten?
Det ska bli så himla skönt tycker jag, tänk då vad lycklig han kommer bli!
Nu kan plutten liggs och sova tätt intill min mage igen om nätterna, det tycker han ju så mycket om, men har inte gått med tratten.
Så skönt, så skönt, så skönt =D
förvirrad vovve
Idag har Rick varit riktigt glad!
När jag gick ner till affären (ligger brevid min byggnad) så lät jag bli att ta på han tratten! Han låg i soffan och följde mig med blicken när jag tog på mig skor och jacka.
Inte heller stängde jag dörren till storarummet. Han och kisarna hade hela lägenheten att busa i. (Jag har ju varit tvungen att stänga in stackarna i storarummet pga idioter i trappen...)
Senare när jag skulle bada (i badkaret) så tog jag inte heller på honom tratten. Det var ca 40 minuter han bara njöt av att ligga i sängen utan tratten medans jag badade =D
Men han var lite... "fundersam"... i brist på bättre ord.
Flera gånger sa jag till honom att "sluta". När han kliar sig i öronen säger jag alltid "sluta" så slutar han. Det är aldrig nåt med det, han bara slutar och lägger sig till rätta. Men så nu när jag ropade det från badkaret låg han i sovrummet. Varje gång kom han gåendes och tittade in till mig. Det var som om han inte kunde lista ut hur jag kunde veta att han kliade sig när jag inte ens var där.
Men det hörs ju!!
Rick har inte rört svansen nån av gångerna vilket är jättebra!!
mysig natt <3
Men inatt sov min lilla pluttunge i sängen hela natten <3 Han sov nere vid fötterna och det var så himla mysigt!
Jag sover mycket, mycket bättre när lillen sussar gott i sängen hos mig =)
bara bra =D
Lillkillen mår riktigt bra nu!
Det är fortfarande en del av den stora ruvan som ska ramla, men det kommer =)
Han är sitt vanliga busiga, pigga, spralliga jag igen <3
weee =D
När jag skulle kolla den delen av ruvan som hängde löst blev Rick jätterädd och sprang iväg. Han kom direkt igen när jag kallade på honom, viftandes på svansen <3
Jag kände igen på svansen, men det gick inte att dra av den lösa biten för den satt rätt bra i den andra halvan.
Så jag gick och hämtade Ricks egna sax, den saxen jag alltid använder när jag klipper päls på honom (inte för att det behövs ofta).
Med tratten på sig (så han inte kunde nå och bita mig i paniken) blev jag tvingad att hålla fast honom riktigt rejält. Jag försökte nå att klippa utan att hålla honom, men det gick inte. Rädslan tog över.
Så klippte jag bort den lösa halvan. Det var då jag såg att en bit till kunde klippas bort. Så nu är det "bara" 1/4 kvar =D
Huden under ruvan är lite irriterad, men det är ju inte så konstigt. Fint ser där ut i alla fall och det är huvudsaken! Irritationen har lagt sig under dagen och jag fortsätter hålla koll. Än är där ju en liten ruva och någon enstaka mindre ruva.
Man får ju tänka på att fukteksemen, "hotspoten", satt fläckvis över hela svansen.
Men vet ni.
Rick och jag har alltid varit riktigt jäkla taighta. Jag älskar honom, han älskar mig. Han känner sig tryggemd mig, han litar på mig o.s.v. Jag trodde inte vi kunde stå närmare varandra än vad vi gjorde, men hela detta med svansen har först oss ÄNNU närmare varandra!!
Ni skulle bara se min lilla älskling, ni hade fallit pladask!!
lillkillen
Pälsen växer fint på Ricks svans, hoppas den ljusa bruna färgen blir mörkare så den passar ihop bara =P Haha, nej han e så söt så <3
Vid den stora ruvan växer det oxå päls och jag tror jag kommer få klippa där för att ruvan ska kunna ramla av lättare och för att det inte ska göra ont. För just nu är det tydligen rätt obehagligt.
Är i ute och jag stannar till och pratar med någon tar Rick tillfället i akt och slänger sig efter svansen. Men inte tar jag blicken från honom inte så han lyckas aldrig.
på väg bort
äcklig ruva....
Det är bara en stor äcklig ruva som ska ramla av. Den är ca 4cm lång och lite mer än 1cm bred. Den har lossnat lite runt om, typ 1mm runt hela.
Imorse innan vi gick ut så stod jag och pelade på den för att känna hur den satt, om där var nåt löst, hur tjock den var o.s.v. (Givetvis försökte jag inte dra loss nåt.)
Rick bara lät mig =) Han hade sån himla panik och var så himla rädd för att få svansen smord varje kväll, men nu kan jag pela på den hur jag vill.
Jag har oxå känt på svanstippen där det värsta fukteksemet satt, där är jättefint nu och märks inget.
Så nu är vi glada här hemma, jag, Rick, Sheeva och speciellt Freia. Freia älskar ju att busa med Rick, jaga honom, bli jagad av honom, stryka sig mot honom, få öronen tvättade av honom och ja, jag kan fylla den listan hur lång som helst =) Men som sagt, Freia är speciellt överlycklig!
Nu är det en massa vovvepussar hela tiden =D
nästan läkt svans =)
Rick är överlycklig att han slipper få svansen smord om dagarna och springer runt som den lilla galning han alltid varit! Han jagar katterna igen (till deras stora glädje) och han viftar på svansen som om inget har hänt!
Jag har varit ochnuddat svansen lite när vi har varit ute och gått dom senaste två dagarna. Men idag har jag varit på den inne oxå =)
För det mesta märker han inget när ajg rör den, men ibland stirrar han väldigt misstänksamt på mig. Som om han inte vet om han ska springa sin väg eller om det är ok.
Tratt har han bara på sig när ajg sover eller om jag springer ut en snabbis så det är skönt för oss båda.
Så kommer det fortsätta med tratten tills ruvan har ramlat av, för jag vill inte att han ska slita loss den!
Ricks lilla svans:
är glaaaad =D
Det är 4 gånger kvar att smörja, men det kommer nog inte behövas (när den är läkt ska man smörja 2 dagar till).
Han är fortfarande rädd när jag smörjer och morrar och skriker. Men det är inte samma extrema rädsla som det var i början =) Vi börjar med att jag tvättar händerna sen kallar på honom. Jag säger puss och får en puss på munnen. Sen håller jag fast honom (tyvärr måste jag hålla honom rätt hårt), smörjer in och sen är det bara att släppa. Rick vänder sig om och tittar på mig, viftar hur glatt som helst på söta lilla svansen, jag säger puss igen och får en till puss på munnen sen får han sitt varsågod och flyttar sig lite. Men han går inte därifrån förrän jag kommer med =)
Jag kan till och med klappa svansen lite utan att han bryr sig vilket är bra. Ingen reaktion alls från honom, det är bara som vanligt.
Men nu är det snart över allt ihopa, vilket är sååååååå skönt för oss alla. Till och med katterna tycker att det är himla jobbigt att Rick har mått så dåligt. Även om han är sig själv mer nu, så är det fortfarande lite obehag och tyck-synd-om-mig från honom. Men det är väl så det kommer vara tills han slipper tratt och inte smörjs in mer.
Svansen läker jättebra!
Man ska fortsätta smörja in den i två dagar efter den är färdigläkt. Det tar 5 - 7 dagar. Tar det mer än 7 dagar får man åka tillbaka för gelen (Fuciderm) får itne användas mer än 7 dagar i rad. Fast det behöver vi inte tänka på =)
Det är extrem smärtsamt för mig att smörja in svansen... Rick skriker och morrar och är så rädd så det är inte klokt... När det börjar närma sig dags att smörja in får jag så ont i hjärtat och mår jätteilla.
Som tur är så är det "bara" under tiden jag är på svansen som han är rädd. När jag tvättar händerna, sätter mig ner och tar fram gelen och kallar på Rick så kommer han utan att tveka. Han vet precis vad som äntar, men kommer i alla fall <3 Det gör mig ännu mera stolt över min lilla älskling!
När jag är klar med svansen får Rick sätta sig ner och ge ögonkontakt och få ett varsågod innan han får gå. Då sitter han där och viftar glatt på svansen vilket är roligt att se. Så snabbt lugnar han sig =D
Men det är skönt att det snart är över!!!
(Rick håller med!!!!)
hemska lördagen...
Jag trodde att han försökte komma åt svanstippen för att kunna slita av sig omplåstringen.
Men runt 19.30 när jag gjorde mat såg jag att bandaget var blött. Jag hoppades att det var saliv och bestämde mig för att kolla det innan jag åt. Det kändes bäst ju.
När jag tog av honom kompressorn och bandaget blev jag alldeles klibbig på handen... Ett klibbigt, blodigt sår på svanstippen. Jag klippte bort en himla massa päls på hela svansen (han har ganska tjock päls där).
Fukteksem.... Det klibbiga i pälsen pås vanstippen gjorde att jag fattade...
Jag ringde min mamma som kom, jag var helt ifrån mig eftersom vi var tvugna att åka in till Djursjukhuset en helgdag, att åka in på en lördag kostar 1250kr extra! Det har hänt en sak för ett litet tag sen som tömde sparbössan och den har inte hunnit fyllas på ordentligt än, ni fattar paniken?
I alla fall, efter att ha ringt alla vi känner med bil, och alla satt med god, alkoholhaltig dricka, ringde min mamma taxi.
Så vid 20.00, efter många om och men, var vi iväg. Det var den längsta bilresan i mitt liv!!
Redan innan vi lämnade lägenheten satte jag på Rick munkorg. Den lugnar honom lite + att han var rädd, kände otroligt obehag, svansen kliade och han hade lite halvont.
Jag satt fram i taxin med Rick i famnen, den lilla plutten la huvudet intill min hals och gnydde mesta delen av resan. Men han var jätteduktig! Även om han var jätterädd så höll han sig lugn.
Framme på djursjukhuset gick jag fortfarande med honom i famnen och han fortsatte vara lugn.
Vi fick vänta ett tag tills vi fick komma in på ett rum, men när vi väl kom in kom veterinären jättefort.
Rick är ju den han är och blev jätteglad över att träffa en ny människa =) Han viftade försiktigt, försiktigt på svansen och veterinären satte sig på huk och hälsade på honom, fortfarande med munkorg.
Jag tog upp han i famnen igen och höll honom rätt hårt så veterinären kunde kolla hur det såg ut. Hon tittade på svansen, gumpen, bollarna, pellepjonken och låren.
Rick var jätterädd, han morrade och sprattlade för att komma loss men slängde inte huvudet efter nån av oss.
Så plutten fick en spruta med lugnande och fick sova sött på bordet.
Veterinären rakade svansen (hans söta lilla svans.....) och då syntes det riktigt tydligt att:
1 - såret jag behandlade redan nästan var läkt.
2 - svanstippen och ca 2cm in på svansen var ett äckligt fukteksem.
3 - han hade ett par småsår lite här och var på svansen som hade blivit lika äckliga som svanstippen om jag inte hade kommit in.
Svansen tvättades, desinfiserades (hur tusan stavas det??), sprayades med bedövningsspray och smordes in med en salva. Sen fick han även en spruta med kortison.
Efter det fick snutten en spruta för att han skulle vakna. Ojojoj vad sött han låg där på golvet.
Min mamma och jag satt där och sjöng för honom (E du vaken Rick, e du vaken Rick, har du tvättat tassarna, o.s.v.). Ricks ögon började röra på sig när vi gjorde det och svansen började vifta så smått. Jag lärde mig för ett tag sen hur man gör för att han ska vakna glad =D
Efter vi hade fått en tratt som är till för hundar i labradorstorlek (han har ett av sina halsband som håller det på plats) så ar det "bara" att betala dom där 3209 kronorna sen kunde vi gå.
Rick kissade så mycket så det var inte klokt. Kortison + rädsla gör rätt mycket för blåsan!
Vi gick till bussen och lite då och då "vaknade Rick till". Han ar ju fortfarande groggy, men han ville inte vara i famnen så han fick gå =)
Men varje gång han "vaknade till" blev han rädd och hoppade och skuttade.
När vi gick på första bussen frågade jag om det var nån hund på och sa att vi kom från Djursjukhuset. Ett par hållplatser senare ropade chauffören att det kom på en buss och bad oss gå längst bak, dom som kom på med hund sa han till skulle stanna i mitten.
Nästa busschaufför tyckte sååå synd om Rick och fick kämpa för att inte börja gulla med honom =)
Vi var hemma igen 22.45 och jag var tvungen att sätta mig och vila för att lugna ner kroppen.
Sammanlagt hade jag gått/stått och burit min lilla 9,4 kilosklump i närmare 2 timmar. Och emd en sjuk kropp är det rätt mycket =)
Jag tittade på ett avsnitt av Stargate SG1 sen la jag mig.... trodde jag....
Jag la mig ca 00.30 och 01.30 vaknade jag av att Rick gick runt i sovrummet. Han kissade lite (han hade ju fått kortisonspruta, kortison gör att man kissar mer) sen fortsatte han gå runt.
03.00 kunde jag lägga mig igen. Men jag vaknade med 30 - 60 minuters mellanrum hela jämrans natten...
Natten till idag blev inte bättre. Stackaren blev dålig i magen och jag tror jag räknade det till 7 gånger jag fick torka upp diarré + en spya.
Jag är redo att skaffa en bebis! Haha ;P
Men natten till iag kunde jag i alla fall säga till honom att lägga sig på sin tillfälliga sovplats på golvet (han hoppar inte upp i sängen med tratten) och han la sig. Så jag har kunnat slappna av lite mer i natt =)
Så nu hoppas jag få sova ordentligt, för jag ska upp 07.00 imorron (om 7 timmar och 55 minuter).
Rick på väg att vakna:
Hur söt är han inte?
Min lilla älskling <3
Ni ser den rakade svansen..... Han som har så fin och yvig svans!
Att han har munkorg på sig är för att han var så himla rädd och jag ville inte riskera onödiga bett. Jag har även märkt att munkorgen (det är hans egna som jag hade med) är lite lugnande för honom.
Ps:
Som ni ser är hans mage väääldigt rund. Det är inte övervikt, men ni kan tro han kissade MASSOR när vi kom ut!!
gladare vovve =D
Rick mådde såååå kasst när vi kom hem igår. Deppig, lessen, rädd, nervös. Inte bra allls. Han fick varre panik än jag nånsin sett i en hund när jag skulle smörja in svansen med salva (ska göras 2ggr/dag i max 7 dagar).
Men idag är han mycket, mycket piggare och gladare. Fortfarande gnällig och gnyr och har sig.
Men vi har lekt med taggiga bollen, han har viftat på svansen en massa, han har haft svansen på sin vanliga plats över ryggen och han har varit nyfiken på katterna! Han tog även emot en köttbulle och smaskade i sig, vilket han VÄGRADE igår!!!
Allt detta har han inte gjort sen i onsdags så jag är jätteglad!
Jag vet jag skrev att jag kommer vara borta härifrån ett tag, men jag kommer skriva uppdateringar om hur det går med svansen och hur Rick mår <3
Ni skulle btw sett hur extremt duktig han var hos veterinären igår!! Jag ska berätta mer om det sen för det var helt fantastiskt!
djursjukhuset =(
Jag är nyss hemkommer från djursjukhuset med lilla Rick.
Han har haft ett sår på svansen sen i onsdags. Det har läkt jättefint, men idag upptäckte jag nåt nytt på svanstippen.
Fukteksem… Hans allergi gör det lättare att få sånt skit =’( Och inte bara på svanstippen, det har brutit ut smått på flera olika ställen på svansen så den är helt rakad nu.
3209kr + 159kr taxi dit, så jag är minst sagt fattig som fan nu…
Jag kommer vara borta härifrån i alla fall en vecka till.
