.

Snabb uppdatering.

3 hundar - noll skall.

Vi har trappat upp "svårighetsgraden" på träningen och det funkar jättebra!
Rick sitter ner så fint och tittar på hunden, får godis och fokuserar sen på mig för att få godiset.

Idag följde mor min med på en kort runda med lillkillen. Jag mådde inte riktigt bra så jag frågade om hon ville göra oss sällskap =) Rick älskar ju sin "mormor" och blir så glad när hon följer med oss!

Varje gång Rick gör framsteg genom att inte skälla och inte bry sig om främmande hundar så ringer jag mamma direkt när jag kommer hem. Jag är så glad och måste absolut dela med mig av det direkt. Och hon blir precis lika glad!

Så idag när vi var ute så fick mamma se det med egna ögon och hon var så stolt över lilla Rick! Hon tyckte det var så underbart att se hur duktig han är!!

Det kom en hund jag aldrig sett i området innan. Jag gick upp lite på en kulle (min mamma höll kopplet). Jag bad min mamma ta två steg upp på kullen så Rick kom längre upp och kunde se hunden.
Där stod jag med godis i handen och Rick visste att det var nåt skoj på gång. Han tittade på mig och jag sa 'vovve'. Rick tittade runt, såg hunden och fick godis. Samma sak en gång till.

Redan nu hade vi gjort ett framsteg. Det tog lite tid innan han fick godisbiten. Jag höll en massa godis i höger hand och när jag skulle belöna tog jag en bit med vänster hand och sträckte fram till Rick. Denna lilla ändringen drar ut på tiden från han ser hunden tills han får godiset med nån sekund. Men nån sekund är mycket i träningsammanhang =)

Sen gjorde vi ett litet framsteg till. När jag sträckte fram godiset framför hans mun drog jag handen från hunden mot mig. Rick följde efter min hand och fick godiset när han hade huvudet helt vänt från den främmande hunden. Så gjorde vi så två eller tre gånger.

Mamsen min tyckte det var så roligt att få se hur duktig han är. "Det är så roligt att höra när du berättar vad han gör, men det är en helt annan sak att se det med egna ögon" sa hon.


* Bollen Rick har i munnen här ovanför är en massageboll köpt på T*G*R för 10kr. Hans favorit, den håller även relativt länge!

Han är helt fantastisk, min lillkille!

Innan skrev jag att han skällde på en hund som bor här i området när vi gick på övergångsstället (här). Det var som jag skrev då, ett milt skall, inte alls som han har gjort förr. Men mitt på övergångsstället är det ju svårt att stanna för att träna..

Nu var jag nyss ute med lillkillen och på vägen hem igen gick vi förbi en grillplats utanför där vi bor. Det är stora träd och buskar runt om så man ser inte vem som är där förrän man går förbi nån av ingångarna.

Så vi gick förbi, jag tittade in och Rick gick och tittade. Efter ett litet tag såg jag att samma hund som Rick skällde på tidigare låg brevid sin husse som grillade. Jag tittade ner på Rick som bara fortsatte titta och när vi hade gått förbi ingången vände han blicken framåt och bara fortsatte.

Jag var lite förvånad och visste inte vad jag skulle säga så jag klämde fram ett par 'duktig' och en liten klapp på huvudet. Rick fortsatte som om inget hänt. Visst, han tittade upp på mig och såg stolt ut när jag sa 'duktig' men det var oxå allt.

Vad kan jag säga? Jag klagar inte!!

Så går ju sången och snacka om att dom orden passar bra just nu!

På dagens allt för långa promenad (jag är halvt död nu) så trodde jag att vi skulle träffa en massa hundar eftersom det är lördag och riktigt fint väder... Men nop...

Rick skällde (milt) på en hund när vi gick över ett övergångsställe (full trafik). Denna hund har överraskat oss rejält flera gånger utanför vår port. Den är jättesnäll och lugn, men Rick tycker inte om att se hundar vid porten så... Men det var ett väldigt milt skall jämfört med vad det har varit innan!

Sen blev det bara bättre och bättre och bättre =D

1 - Vi svängde in på en megagräsmatta och gick en bit efter en man och hans (lösa) rottweiler. Hunden jagade bollar som husse kastade och Rick ville så gärna fram till den. Den gick alldeles för långt framför oss för att det skulle gå =( Men glädjen var underbar att se! Jag sa bara 'vovve' och gav godis en gång, sen var han jättelycklig och ville fram =)

2 - Vi gick längs en trottoar med cykelbana på ena sidan och gräsmatta på andra sidan. Ca 25 meter bakom oss gick det en hund och framför oss dök det upp en, rakt mot oss. Jag gick över cykelbanan till en annan liten gräsmatta. Där satte jag mig på huk brevid Rick, sa 'vovve' och så fort han såg hunden (dansk svenska gårdshund) fick han godis. Han var superduktig och smaskade gott på sina leversnacks och tittade på mig mesta delen av tiden. Han gav ifrån sig ett litet jag-vill-leka-skall,  ett skall av ren glädje, han ville hälsa =)

3 - Nästan direkt efter gårdshunden kom det en söt liten spanielliknande sak med sin matte. Det var en liten gräsmatta längs trottoaren vi gick på så jag tog med Rick en bit in på den och satte mig på huk. Jag sa 'vovve' och Rick tittade runt och såg hunden, då fick han godis. Han följde nyfiket hunden med blicken tills den försvann.

4 - Vi hann gå nån enstaka meter sen dök hunden som gått bakom oss innan upp, en ljus liten sak, lite större än Rick. Jag satte mig snabbt ner på huk, tog upp mer godis i handen och sa 'vovve'. Rick tittade upp och såg direkt hunden och fick sin godisbit! Ojojoj vad gärna han ville fram och hälsa, han var riktigt bestämd, men nop, inte denna gången heller...

Sen blev jag lite rädd:

5 - Vi hann inte ens resa oss förrän jag såg en man komma med en lös rottweiler. Dom gick på trottoaren på andra sidan från oss. Denna gången såg Rick hunden innan jag hann säga nåt, men det gjorde inget, jag sa 'vovve' i alla fall och gav han godis (han var ju duktig och gjorde det han skulle!).
Mannen sa till sin hund att komma, så gick den intill honom när dom gick förbi.
Lite längre bakom oss stannade hunden och bajsade. När mannen stod och plockade upp efter den kom den i rask takt rakt mot mig och Rick. Jag kände ett extremt obehag, vilket jag aldrig känt av en hund förr. Hunden svans, kroppsspråk och ansiktsuttryck såg helt fel ut.
Rick märkte oxå att nåt inte stämde. Han slängde sig ner och visade sig underlägsen (vilket han inte gör för främmande hundar om dom inte är riktigt nära). Hunden var flera meter ifrån oss när Rick la sig. Rottweilerns hela uttryck ändrade sig och den gick saktare och mer avslappnat.
Den gick fram och nosade på Rick och Rick var lite försiktig, men lät den hållas. Ägaren stod kvar och ropade på sin hund. Inte kom han och hämtade den inte...
Rick morrade till lite försiktigt när hunden var för nära honom. Jag backade direkt ett steg med Rick när han gjorde det och rottweilern såg spänd ut. Sen gick den fram till Rick igen, Rick morrade till och jag bakade ett steg med honom. Rottweilern såg ännu mer spänd ut...
Jag bakade lite till och ägaren skrek till rejält på sin hund som tittade bort mot sin husse. Jag tog tillfället i akt att skynda mig åt andra hållet. Rottweilern tiuttade mellan oss och sin husse och valde att gå till husse.

6 - När vi var på väg hem kom det en kvinna med en barnvagn och en stor ljus hund (påminde om en ljus schäfer, men vet inte riktigt vad det var för en). Vi gick in på gräsmattan brevid oss och jag satte mig på huk brevid Rick. Rick hade redan sett hunden, men sa inget (weeee). Jag sa 'vovve' och han fick godis, hunden gick förbi oss, ca 3 meter ifrån, och Rick ville så gärna hälsa. Den hunden ville oxå hälsa, den försökte dra fram till oss, men ägaren stoppade oss.
Hon var på väg att gå över gräsmattan, men hon fattade att vi tränade och backade och gick inte in precis brevid oss utan gick längs trottoaren framför och runt. En liten omväg för henne, men jag uppskattar verkligen det =)

Jag är så glad för min lilla pluttunge. Han är så underbar och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar honom!!

Och han gör det IGEN!!

En promenad där vi varken mötte hundar eller människor. En skön promenad utan händelser.
Vi började med lite koppelträning där han briljerar, han går så fint brevid mig <3

Sen kom vi fram mellan Nya Stadion och Gamla Stadion. En bit bort gick en man med en hund. Rick började vifta på svansen, jag sa 'vovve' och gav honom godis. Sen såg jag att det var en hund Rick känner.
Mannen stannade och hunden stod och viftade på svansen till Rick hade dratt oss hela vägen fram till oss =)
Vi gick en bit tillsammans.

9 - 0 Rick och en svart Cocker Spaniel tik stod och nosade på varandra, viftade på svansarna och tyckte att vi skulle gå vidare, inte stå där och prata.
Längre bort kom det en kvinna med en pytteliten hund gåendes, jag trodde först det var en Yorkie, men det var en Tax, en pytteliten hane.
Mannen jag pratade med kände kvinnan och hunden så dom kom gåendes rakt mot oss. Rick stod och viftade svansen av ren glädje! Jag gav honom godis och berömde honom som bara den. Han satte sig ner och tittade på mig och fick godis och beröm. När taxen kom närmare ställde Rick sig upp, vän mot den och viftade som en galning på svansen, fortfarande av glädje!

Jag förklarade för kvinnan varför jag gjorde som jag gjorde och hon sa "ok, då låter jag inte honom komma för nära, eftersom jag höll honom rätt kort i kopplet är inte det så bra." Jag höll med och sa att det är bättre att ta det säkra före det osäkra.

Rick låg på marken och kissade på sig av glädje. Han har inte gjort det sen han var ca 3 månader!! Så lycklig var han nu!! Kan ni fatta?

Taxen var rätt nyfiken på Rick och drog åt honom, men vi höll dom isär, vi tycke det var bäst med tanke på omständigheterna.
Kvinnan höll taxen bakom sig och böjde sig fram till Rick för att ge honom en godisbit. Rick sträckte sig fram, struntade i godiset och försökte hälsa på hennes hund. Taxen ville oxå hälsa men nej, vi lät dom inte.
Rick la sig på sidan och började vifta med framtassaran, som han alltid gör när han vill nåt som han inte får <3
Kvinnan smälte, höll taxen bakom sig och klappade Rick på magen.
Men så är ju Rick den han är, hoppade upp och tryckte fram huvudet till taxen som sträckte fram sig från bakom matte.

Där stod dom. Rick och en främmande hund, med sina nosar tryckta mot varande!!! Deras svansar gick som bara den och Rick var helt salig!
Sen morrade taxen lite och jag kände genom kopplet att Rick svarade, även om det var väldigt lågt. Varken taxen eller Rick gjorde nåt dom bara lät.
Kvinnan och jag tog vars ett steg bakåt så att inget skulle hända.
Då började taxen skälla, ett väldigt grovt skall för en så liten hund, jättesött lät det!
Rick? Han sket fullständigt i det. Han bara stod där och viftade med svansen. Han vände sig lite bort från taxen och den lugnade sig direkt!

Sen skulle mannen med tiken gå åt ett håll och kvinnan och taxen följde med. Jag och Rick skulle åt ett annat håll men det var inte lätt att få med Rick. Nej, han skulle med taxen. Han struntade fullständigt i tiken, det var bara taxen som gällde!


Fattar ni hur EXTREMT STOLT och LYCKLIG jag är?!?! Jag kan inte med ord berätta hur fantastiskt detta är, det går bara inte. Men en sak är säker, Rick mår otroligt BRA!
Han var den han alltid varit, en glad, lycklig, nyfiken, busig, sprallig, pigg och hundälskande pojke!!

Det finns inget bättre i denna värld, än att se Rick må så här bra!

Lillkillen och jag var ute en timme och gick i skogsterräng. Jag säger terräng för det var inte en riktig skog, det var "skogen" runt Tallriken, det runda området till höger i bild:

Vi har ju tränat inte-skälla-på-främmande-hundar ett tag nu. Efter senaste attacken gick vi ju bak en massa steg, men nu idag gick vi tomme tusan fram flera tusen!!

1 - 0 På väg till Tallriken mötte vi en hund. Så fort den var inom räckvidd för Rick ögon (långt där nere på marken) sa jag 'vovve' och så fort han såg hunden fick han godis.
Hunden var ca 10 - 12 meter bort vilket är ett ok avståd enligt Rick. Hunden gav ifrån sig 2 små (väldigt söta) skall och vet ni vad Rick gjorde? HAN SATTE SIG NER, TITTADE PÅ MIG OCH VIFTADE MED SVANSEN!!! Han brydde sig itne om hunden, han ville bara ha mer godis!

2 - 0 Vi gick inne bland alla löv, träd, lera m.m. när det kom två hundar (med ägare så klart) gåendes ca 15 meter bort. Jag stannade och väntade tills dom var inom synhåll för Rick. Då sa jag 'vovve', han letade upp var det var en hund och så fort han såg dom fick han godis. Dessa hundar var tydligen spännande, han stod och viftade på svansen lite och ville fram för att hälsa innan han satte sig ner och foluserade på mig och godiset!

3 - 0 Vi stod uppe på en liten kulle när det kom en kvinna gåendes med en stooor ljus, otroligt vacker, hund. Jag gick så att Rick var vänd ifrån den tills jag sa ifrån. Jag sa 'vovve' och Rick började titta efter en hund. Så fort han såg denna ljusa hund fick han godis. Han tittade på hunden ett litet tag sen vände han ryggen åt den, satte sig ner och tittade mig i ögonen (kontakten vi har hållit på med sen han var liten valp).

4 - 0 En stor, stor, stor mörk hund kom gåendes med två människor och en barnvagn. Jag styrde in oss efter hunden. Än en ång sa jag 'vovve', Rick såg hunden och fick godis. Denna gången sket han fullständigt i hunden och satte sig direkt vänd mot mig och tittade på mig i ögonen!

5 - 0 I stort sett samma som 4 - 0, bara storleken på hunden (och ingen barnvagn) som skiljer.

6 - 0 En hund som var väldigt lik den förra kom med husse och matte. Jag sa 'vovve', Rick vände sig till mig samtidigt som jag böjde mig ner för att ge honom godiset! Sen satt han där och tittade på mig, struntade i hunden!

Jag var redan himla LYCKLIG, men nästa två möten satte mig minsann i ett sjuhelsikes lyckorus!!

7 - 0 Vi var på väg att lämna Tallriken när det kom ännu en regnskur. Vi gick in till sidan och ställde oss under ett träd. När regnskuren försvann (efter ca 5 sekunder) tog vi ett steg framåt.... Då dök det upp en STOR, jättevacker vinthund, största jag nånsin sett! Den stod ca EN METER ifrån oss! Rick har inte klarat närmare än 10 meter innan! Jag reagerade snabbt som bara den och backade med Rick, tog tag i selen (det är lätt att kopplet lossnar om man kommer åt spännet). Samtidigt som jag tog tag i selen körde jag godis till Rick. Han smaskade gott samtidigt som vinthundens ägare kallade in sin hund (den var lös) och gick försiktigt förbi oss. Det syntes tydligt att hon förstod, och respekterade, att jag tränade Rick.
Hunden som nyss hade stått 1 meter ifrån Rick gick nu förbi oss ¨på ca 1,5 meters avstånd. Det är 8,5 meter närmare än han normalt klarar!!!
Rick böjde ner huvudet i min hand och åt godiset! Han tittade inte ens åt hunden!!
Denna gången sa jag inte 'vovve' eftersom det var en helt annan situation än innan. Nu var fokusen att Rick skulle klara detta och det gjorde han ju extremt bra!

Och nu kommer den riktigt stora grejen, den som fick mig att bli helt salig!

8 - 0 Rick och jag stod ca 15 - 20 meter ifrån hemma (porten). Vi var alltså inne på vårt område. En av attackerna har skett inne på området, ca 8 meter från där vi stod. Rick klarar absolut INTE främmande hundar här. Det är ju hans hem, där han ska kunna känna sig trygg!
Framför vår port, alltså 15 - 20 meter bort, kom det en kvinna med en svart minipudel gåendes. Jag stod och tittade på Rick, hans kropp, för att se hans reaktion och kunna gripa in i tid. Jag pratade samtidigt med en man brevid oss och berättade varför allt detta behövdes. Så tog Rick ett pyttelitet steg framåt. Jag böjde mig direkt ner och sa 'vovve'. Jag höll fram hela handen med godiset och han stod och smaskade medans hunden gick förbi.
Kvinnan och hunden gick in vid en buske bakom oss. Det går att se igenom den hur bra som helst, så det var inget som stoppade Rick från att se hunden.
Godiset i handen tog slut, jag reste mig fort som bara den, öppnade godispåsen och sa "ska du ha mer godis?" Varför jag sa det vet jag inte, men Rick reagerade på ordet godis (som jag har lärt honom) och satte sig ner och tittade på mig! Jag blev helt ställd. Hunden gick på andra sidan busken i Ricks synfält men Rick satt och tittade på mig!! Jag får tårar i ögonen bara av att skriva detta..

Jag hade inte kunnat vara mer stolt över min lilla älskling!! Idag visade han verkligen ett stort långfinger till alla dom som säger att det är totalt omöjligt att träna "en hund som honom"!! Så "up yours!!" till alla som tror att han är omöjlig!

Min lilla gullunge har precis gjort sånna framsteg så det är inte klokt, på bara en liten timme!

Att jag säger 'vovve' är för att han själv ska upptäcka hunden. Ser han den först, VET han att han ska se en, så tar det bort en hel del av stressen. Jag har även full kontroll över situationen (så full som man kan ha). Det är ingen överraskning eller chock för Rick att se hunden. Han letar upp den!
När han var mindre lärde jag honom 'vovve' som nåt positivt och det sitter fortfarande i. Han är mycket lugnare när jag gör på detta sättet. Bästa jag nånsin gjort är att lärt honom ordet när han var liten!!

Godiset jag använder är sockerfria leversnacks i små bitar. Det är hans favorit. Korv och köttbullar blir bara kladdigt efter ett tag när det är denna träningen. Jag måste gå med godis i handen hela tiden ifall det skulle dyka upp en hund runt hörnet och överraska oss (som i 7 - 0 ) och då funkar inte vad som helst! Leversnacksen är han helt tokig i och det är ju det viktiga, att ha ett godis som är så gott att han mer än gärna gör vad jag vill för att få det!

8 hundmöten och 0 skall. Inte ens ett litet morr!

Några frågor? Bara skriv!!

För ett tag sen så träffade jag en jättesöt liten tikvalp (blandras) som vi kan kalla N. Jag hade sett en tjej komma ut ur "min" port med hunden ett par gånger så jag gick fram och frågade om hon hade flyttat in vilket hon hade.
Det kändes som en bra idé att veta vad det var för ägare och hund innan vi stöttes på i trappen med hundarna.

Tjejen var jättetrevlig och hunden var söt, snäll och superduperunderbar!

I måndags (tror jag det var) såg vi dom på håll och Rick visade inget annat än glädje. Idag såg vi dom igen. Rick viftade (glatt) på svansen och gnydde lite. Han visade bara positiva signaler och jag kände att han klarade ett möte.
Jag frågade tjejen om han fick komma fram och hälsa vilket han fick.

Rick och N hälsade jättefint på varandra, nosade riktigt noga på varandra och båda tycjte det var skoj. N var lite nervös i början men efter ett litet tag slängde hon ur sig lekinviter vilka Rick svarade lite på. Han bjöd till och med upp till lek en gång =D

N nosade lite på Ricks öron, som har sår som han har obehag av, och Rick lät henne!! Men fjärde gången hon nosade på såren så blev han alldeles för nervös och visade att han inte tyckte om det mer. Jag hade redan berättat för ägaren om öronen så hon visste vad det gällde. Så Rick och N satt med knappt en meters mellanrum medans vi pratade lite.
Rick satt sååå duktigt brevid mig och N satt precis lika duktig vid sin ägare =)

Rick har redan känt valpens lukt i trappen och hissen och har varit jättenyfiken på den som lukten tillhör =)
Det känns väldans bra att dom har träffats nu, så kommer ingen av dom bli rädda (eller nåt annat jobbigt) om vi skulle träffas i trappen =)

(N är för tillfället 3,5 månader liten.)

Just nu går dagarna ut på att träna på att ta det lugnt och känna sig trygg hemma. Rick gör redan stora framsteg vilket är roligt att se!

Det är väldigt lätt för mig att hjälpa Rick må bättre. Han är trygg med mig, han litar på mig och jag vet precis hur han fungerar i alla lägen. Jag kan se flera steg fram hur han kommer reagera på olika saker, träningssätt och belöningar.
Ska man ha hund, ska man känna sin hund!

Jag har samlat på mig rätt mycket information från hundpsykologer och har en riktigt bra grund att jobba från. Eftersom jag känner Rick så pass bra som jag gör bör det inte bli några problem att få hoom att känna sig lugn och trygg hemma igen =)

---

Vi har redan kommit så pass långt att jag kan ha balkongdörren öppen utan att han reagerar på varje ljud. Efter snorungarna började trakassera oss skällde han på allt. Ljud från trappen, bilalarm, skrikande barn (tonåringar, mindre barn struntade han i, troligtvis för att dom inte gjort honom nåt ont), mopeder o.s.v.

När vi är ute har han oxå reagerat på saker han aldrig reagerat på innan. Men det blir bättre för var dag och promenad! Han bryr sig inte om mopeder som kör förbi oss, han varken skäller eller morrar på människor som springer rakt mot oss, han struntar i saker som låter. Däremot skäller han en del mot lastbilar, även om det är förståeligt så ska vi nog fixa så han känner sig lugn vid dom oxå igen =)

Han är en go liten pojke, min älskling <3