.

Dom senaste dagarna har vi varit riktigt nogranna med att inte missa några träningstillfällen, Rick och jag. Det har varit en massa klicker, mycket godis och ännu mera muntligt beröm.

Idag såg jag första tecknet på att det lönar sig!
Ricks mage var riktigt uppspänd och han såg ut att behöva kissa så vi gick ut. Jag tänkte inte på att ta med träningsgodiset eller nåt annat.

Vi gick längs en skola och Rick nosade väldigt glatt längs en äcklig gräskant (där ligger alltid massor av bajshögar, tack till dom hundägarna......) och längre bort såg jag en tjej/ung kvinna med sin hund (en supersöt basenji).
Jag bara tänkte att "ok, jag får väl ta hand om det när vi kommer närmare och Rick börjar skälla".

Vi kom närmare.... och närmare.... och närmare.... Inget skall, inget morr, inget gnyende, inget alls.
Jag var lite fundersam men tänkte inte mer på det, bara glad att det gick bra. Rick har aldrig träffat denna hund för, han har aldrig ens sett den, så det var definitivt en främmande hund.

Snart var vi bara några meter ifrån och Rick tittade upp, vände huvudet efter hunden och fortsatte sen gå.
Jag tittade lite förvirrat mellan basenjin och rick men ja, jag fick ju följa efter Rick =)

Basenjin gick och tittade efter Rick en bra bit medans Rick bara struntade i den.

Är det träningen som börjar gå riktigt bra?
Var hunden bara så pass ung/undergiven/snäll/annat alternativ så Rick inte brydde sig?
Ingen aning, men ett bra resultat är ett bra resultat.
Ju fler gånger vi möter hundar som rick inte skälelr på och som han itne bryr sig om, desto lugnare blir han när han träffar främmande hundar nästa gång.

Nu är det tre dagar som han inte har skällt på några hundar alls. Vilket tyder på att det inte bara är tillfälligheter, det känns mer som ett uppförande. Han börjar bli lugnare och tryggare när det kommer till främmande hundar.
För en gång hade jag inte sagt nåt om, men efter flera gånger under tre dagar =)