.

I lördags märkte jag runt middagstid hur Rick var efter sin svans. Just då hade han bara ett sår på svansen, ett som läkte riktigt, riktigt fint.
Jag trodde att han försökte komma åt svanstippen för att kunna slita av sig omplåstringen.
Men runt 19.30 när jag gjorde mat såg jag att bandaget var blött. Jag hoppades att det var saliv och bestämde mig för att kolla det innan jag åt. Det kändes bäst ju.

När jag tog av honom kompressorn och bandaget blev jag alldeles klibbig på handen... Ett klibbigt, blodigt sår på svanstippen. Jag klippte bort en himla massa päls på hela svansen (han har ganska tjock päls där).
Fukteksem.... Det klibbiga i pälsen pås vanstippen gjorde att jag fattade...

Jag ringde min mamma som kom, jag var helt ifrån mig eftersom vi var tvugna att åka in till Djursjukhuset en helgdag, att åka in på en lördag kostar 1250kr extra! Det har hänt en sak för ett litet tag sen som tömde sparbössan och den har inte hunnit fyllas på ordentligt än, ni fattar paniken?

I alla fall, efter att ha ringt alla vi känner med bil, och alla satt med god, alkoholhaltig dricka, ringde min mamma taxi.
Så vid 20.00, efter många om och men, var vi iväg. Det var den längsta bilresan i mitt liv!!

Redan innan vi lämnade lägenheten satte jag på Rick munkorg. Den lugnar honom lite + att han var rädd, kände otroligt obehag, svansen kliade och han hade lite halvont.
Jag satt fram i taxin med Rick i famnen, den lilla plutten la huvudet intill min hals och gnydde mesta delen av resan. Men han var jätteduktig! Även om han var jätterädd så höll han sig lugn.

Framme på djursjukhuset gick jag fortfarande med honom i famnen och han fortsatte vara lugn.
Vi fick vänta ett tag tills vi fick komma in på ett rum, men när vi väl kom in kom veterinären jättefort.
Rick är ju den han är och blev jätteglad över att träffa en ny människa =) Han viftade försiktigt, försiktigt på svansen och veterinären satte sig på huk och hälsade på honom, fortfarande med munkorg.

Jag tog upp han i famnen igen och höll honom rätt hårt så veterinären kunde kolla hur det såg ut. Hon tittade på svansen, gumpen, bollarna, pellepjonken och låren.
Rick var jätterädd, han morrade och sprattlade för att komma loss men slängde inte huvudet efter nån av oss.
Så plutten fick en spruta med lugnande och fick sova sött på bordet.

Veterinären rakade svansen (hans söta lilla svans.....) och då syntes det riktigt tydligt att:
1 - såret jag behandlade redan nästan var läkt.
2 - svanstippen och ca 2cm in på svansen var ett äckligt fukteksem.
3 - han hade ett par småsår lite här och var på svansen som hade blivit lika äckliga som svanstippen om jag inte hade kommit in.

Svansen tvättades, desinfiserades (hur tusan stavas det??), sprayades med bedövningsspray och smordes in med en salva. Sen fick han även en spruta med kortison.
Efter det fick snutten en spruta för att han skulle vakna. Ojojoj vad sött han låg där på golvet.
Min mamma och jag satt där och sjöng för honom (E du vaken Rick, e du vaken Rick, har du tvättat tassarna, o.s.v.). Ricks ögon började röra på sig när vi gjorde det och svansen började vifta så smått. Jag lärde mig för ett tag sen hur man gör för att han ska vakna glad =D

Efter vi hade fått en tratt som är till för hundar i labradorstorlek (han har ett av sina halsband som håller det på plats) så ar det "bara" att betala dom där 3209 kronorna sen kunde vi gå.

Rick kissade så mycket så det var inte klokt. Kortison + rädsla gör rätt mycket för blåsan!
Vi gick till bussen och lite då och då "vaknade Rick till". Han ar ju fortfarande groggy, men han ville inte vara i famnen så han fick gå =)
Men varje gång han "vaknade till" blev han rädd och hoppade och skuttade.

När vi gick på första bussen frågade jag om det var nån hund på och sa att vi kom från Djursjukhuset. Ett par hållplatser senare ropade chauffören att det kom på en buss och bad oss gå längst bak, dom som kom på med hund sa han till skulle stanna i mitten.

Nästa busschaufför tyckte sååå synd om Rick och fick kämpa för att inte börja gulla med honom =)

Vi var hemma igen 22.45 och jag var tvungen att sätta mig och vila för att lugna ner kroppen.
Sammanlagt hade jag gått/stått och burit min lilla 9,4 kilosklump i närmare 2 timmar. Och emd en sjuk kropp är det rätt mycket =)

Jag tittade på ett avsnitt av Stargate SG1 sen la jag mig.... trodde jag....
Jag la mig ca 00.30 och 01.30 vaknade jag av att Rick gick runt i sovrummet. Han kissade lite (han hade ju fått kortisonspruta, kortison gör att man kissar mer) sen fortsatte han gå runt.
03.00 kunde jag lägga mig igen. Men jag vaknade med 30 - 60 minuters mellanrum hela jämrans natten...

Natten till idag blev inte bättre. Stackaren blev dålig i magen och jag tror jag räknade det till 7 gånger jag fick torka upp diarré + en spya.
Jag är redo att skaffa en bebis! Haha ;P

Men natten till iag kunde jag i alla fall säga till honom att lägga sig på sin tillfälliga sovplats på golvet (han hoppar inte upp i sängen med tratten) och han la sig. Så jag har kunnat slappna av lite mer i natt =)
Så nu hoppas jag få sova ordentligt, för jag ska upp 07.00 imorron (om 7 timmar och 55 minuter).