.

Idag följde mor min med på en kort runda med lillkillen. Jag mådde inte riktigt bra så jag frågade om hon ville göra oss sällskap =) Rick älskar ju sin "mormor" och blir så glad när hon följer med oss!

Varje gång Rick gör framsteg genom att inte skälla och inte bry sig om främmande hundar så ringer jag mamma direkt när jag kommer hem. Jag är så glad och måste absolut dela med mig av det direkt. Och hon blir precis lika glad!

Så idag när vi var ute så fick mamma se det med egna ögon och hon var så stolt över lilla Rick! Hon tyckte det var så underbart att se hur duktig han är!!

Det kom en hund jag aldrig sett i området innan. Jag gick upp lite på en kulle (min mamma höll kopplet). Jag bad min mamma ta två steg upp på kullen så Rick kom längre upp och kunde se hunden.
Där stod jag med godis i handen och Rick visste att det var nåt skoj på gång. Han tittade på mig och jag sa 'vovve'. Rick tittade runt, såg hunden och fick godis. Samma sak en gång till.

Redan nu hade vi gjort ett framsteg. Det tog lite tid innan han fick godisbiten. Jag höll en massa godis i höger hand och när jag skulle belöna tog jag en bit med vänster hand och sträckte fram till Rick. Denna lilla ändringen drar ut på tiden från han ser hunden tills han får godiset med nån sekund. Men nån sekund är mycket i träningsammanhang =)

Sen gjorde vi ett litet framsteg till. När jag sträckte fram godiset framför hans mun drog jag handen från hunden mot mig. Rick följde efter min hand och fick godiset när han hade huvudet helt vänt från den främmande hunden. Så gjorde vi så två eller tre gånger.

Mamsen min tyckte det var så roligt att få se hur duktig han är. "Det är så roligt att höra när du berättar vad han gör, men det är en helt annan sak att se det med egna ögon" sa hon.


* Bollen Rick har i munnen här ovanför är en massageboll köpt på T*G*R för 10kr. Hans favorit, den håller även relativt länge!

Jag tänkte berätta hur jag gör när vi tränar för att resultatet ska bli så bra som möjligt.

Godiset

Att ha rätt godis är bland det absolut viktigaste!
Ett godis som hunden verkligen älskar och kämpar för att få. När vi tränar att inte skälla på främmande hundar är vårt rätta godis sockerfria leversnacks. Rick verkligen älskar det!
Man måste oxå tänka på att ta med sig mycket, inte bara en handfull som vissa tyvärr gör.
När jag knäpper fast Ricks godisväska i min jacka eller skärp, så vet han att det kommer bli riktigt roligt när vi är ute!


Platsen

När vi ska gå på våra långrundor så planerar jag vägen i förskott. Jag vill vara säker på att allt går så bra som möjligt!

Exempel:
Går vi på en trottoar som är ca 1 meter bred så är det dömt att misslyckas (än så länge). Rick blir tvingad intill en mötande hund och skulle den hunden vara väldigt på/aggressiv/skällig/energisk så kan det sluta illa. Inte för att den hunden skulle bita, utan för att det blir för mycket för Rick på ett så litet utrymme. Det kan sätta tillbaka träningen rätt mycket.
Går vi, som idag, på en trottoar som är ca 3 meter bred och har gräsmatta efter gräsmatta efter gräsmatta på ena sidan är det perfekt. När det kommer en hund är det bara att gå in till sidan eller in på gräset, sätta sig ner och träna utan att Rick tycker det blir för nära. Det är mer utrymme och skulle det bli för mycket för Rick kan vi flytta oss utan att behöva gå nära hunden.


Jag

Man får inte glömma att tänka på sig själv:
- Rösten
- Kroppsspråket
- Sättet man ger godis

Rösten:
När jag säger 'vovve' och berömmer muntligt är det jätteviktigt att jag är lugn, mjuk och avslappnad i rösten. Är jag det blir Rick oxå det. Är man stressad märken hunden det och då är det bättre att vänta med träningen.
Ja, allt jag säger till Rick, alltid, ska vara lugnt, mjukt och avslappnat, för då mår både han och jag som bäst! Det är en regel jag lever efter.

Kroppsspråket:
Avslappnad, avslappnad, avslappnad!!
Stå inte böjd över hunden då hundar kan upfatta det som hotande (inte alla så klart) och må dåligt av det. Rick har inga problem med detta, men jag gör det inte i alla fall!
Sätter man sig ner på huk brevid hunden blir det hela mer avslappnat och det känns bättre för hunden, för man är på hans nivå. Det är även lättare att ge godis och beröm när man inte står upp och ner vid hundens huvud.
Du ser även bättre vad som händer runt omkring om du inte står böjd.

Sättet man ger godis:
Jag håller alltid en massa godis i ena handen och ger honom en och en som jag håller mellan tummen och pekfingret. Jag ser många som bokstavligt talat trycker in godiset i munnen på sin hund för att den vägrar ta emot det. Antingen tycker hunden inte om godiset eller så funkar det helt enkelt inte med det i sammanhanget.
När jag lärde Rick att inte försöka ta mina katter när jag tog upp dom i famnen funkade inte godis, då var det bara klia honom i nacken och bakom öronen som fungerade. Han lärde sig direkt, när jag bytte belöningssätt!
Så tvinga aldrig hunden att äta godiset, testa istället ett annat godis eller ett annat sätt att belöna - med rösten, klappa eller klia vid öronen, ge en leksak, ha lite dragkamp med en handduk/trasa (endast rekommenderat för lugna hundar) eller annat som hunden älskar.


Orden
Jag har olika ord jag använder och aldrig använder när vi tränar.

Ord som är bra för mig och Rick:
- Duktig - Rick vet att han gjort nåt bra och blir berömd efter det.
- Bra - Rick vet att han gjort nåt bra och blir berömd efter det.
- Rick, här - säger jag hans namn följt av här, under träningen vet han att nåt nytt kommer hända och han blir mer uppmärksam.
- Vovve - han vet att där är en hund i närheten och när han ser den får han belöning.
Tränar vi tricks så använder jag även namnet för tricket.
Fler än dom orden behövs inte för oss så det är bara onödigt att använda fler. Rick fattar!

Ord jag aldrig använder:
- Fy - finns ingen anledning att säga.
- Nej - säger jag bara i extrema fall, t.ex. om det handlar om liv eller död. Han vet att säger/skriker jag det, då jäklar i det är det allvar och han ska stå blick stilla!
- Stygg - finns ingen anledning att säga.
- Andra elaka/dumma ord - finns ingen anledning att säga.
Denna lilla listan av ord gäller inte bara i träningssammanhang, utan alltid.
Jag kör med positiva ord eller inga alls!


Andra människor

Det är här det kan klydda rejält... Det är inte alla som accepterar att man tränar sin hund eller att man gör det på ett annat sätt än vad dom tycker är bra.
Jag har inget emot att folk säger hur dom hade gjort om dom var jag, men jag har nåt emot att folk säger till mig att jag SKA göra som dom tycker!

När man tränar sin hund så ska man göra det på ett sätt som känns bra både för sig själv och för hunden. Tycker du att en metod du får lära dig är jobbig/obehaglig eller annat, ja då är det fel! Fråga efter ett annat sätt, får du inte det, så gå! Hundträning ska vara ROLIGT och BEKVÄMT för både hund och ägare!!!

Om jag tränar med Rick så slutar inte jag bara för att nån kommer fram och frågar vad vi gör. Jag fortsätter träna med Rick och om tillfället ger så att jag kan svara så svarar jag samtidigt som jag fortsätter träningen. Annars säger jag bara att "tyvärr, jag kan inte svara just nu". Människan får gärna lov att stanna kvar tills vi är klara så kan jag berätta då, så länge det inte stör. Är det träning så är det. Jag tänker inte förvirra Rick och sluta mitt i vad vi gör och det får folk acceptera! Blir folk sura får dom bli det, det är dom som har stört, inte jag. Men jag är aldrig otrevlig, jag svarar snällt men bestämt.



Just nu kommer jag inte på mer, men gör jag det så skriver jag ner det!

Har ni några frågor eller synpunkter får ni gärna kommentera eller maila =)

Så går ju sången och snacka om att dom orden passar bra just nu!

På dagens allt för långa promenad (jag är halvt död nu) så trodde jag att vi skulle träffa en massa hundar eftersom det är lördag och riktigt fint väder... Men nop...

Rick skällde (milt) på en hund när vi gick över ett övergångsställe (full trafik). Denna hund har överraskat oss rejält flera gånger utanför vår port. Den är jättesnäll och lugn, men Rick tycker inte om att se hundar vid porten så... Men det var ett väldigt milt skall jämfört med vad det har varit innan!

Sen blev det bara bättre och bättre och bättre =D

1 - Vi svängde in på en megagräsmatta och gick en bit efter en man och hans (lösa) rottweiler. Hunden jagade bollar som husse kastade och Rick ville så gärna fram till den. Den gick alldeles för långt framför oss för att det skulle gå =( Men glädjen var underbar att se! Jag sa bara 'vovve' och gav godis en gång, sen var han jättelycklig och ville fram =)

2 - Vi gick längs en trottoar med cykelbana på ena sidan och gräsmatta på andra sidan. Ca 25 meter bakom oss gick det en hund och framför oss dök det upp en, rakt mot oss. Jag gick över cykelbanan till en annan liten gräsmatta. Där satte jag mig på huk brevid Rick, sa 'vovve' och så fort han såg hunden (dansk svenska gårdshund) fick han godis. Han var superduktig och smaskade gott på sina leversnacks och tittade på mig mesta delen av tiden. Han gav ifrån sig ett litet jag-vill-leka-skall,  ett skall av ren glädje, han ville hälsa =)

3 - Nästan direkt efter gårdshunden kom det en söt liten spanielliknande sak med sin matte. Det var en liten gräsmatta längs trottoaren vi gick på så jag tog med Rick en bit in på den och satte mig på huk. Jag sa 'vovve' och Rick tittade runt och såg hunden, då fick han godis. Han följde nyfiket hunden med blicken tills den försvann.

4 - Vi hann gå nån enstaka meter sen dök hunden som gått bakom oss innan upp, en ljus liten sak, lite större än Rick. Jag satte mig snabbt ner på huk, tog upp mer godis i handen och sa 'vovve'. Rick tittade upp och såg direkt hunden och fick sin godisbit! Ojojoj vad gärna han ville fram och hälsa, han var riktigt bestämd, men nop, inte denna gången heller...

Sen blev jag lite rädd:

5 - Vi hann inte ens resa oss förrän jag såg en man komma med en lös rottweiler. Dom gick på trottoaren på andra sidan från oss. Denna gången såg Rick hunden innan jag hann säga nåt, men det gjorde inget, jag sa 'vovve' i alla fall och gav han godis (han var ju duktig och gjorde det han skulle!).
Mannen sa till sin hund att komma, så gick den intill honom när dom gick förbi.
Lite längre bakom oss stannade hunden och bajsade. När mannen stod och plockade upp efter den kom den i rask takt rakt mot mig och Rick. Jag kände ett extremt obehag, vilket jag aldrig känt av en hund förr. Hunden svans, kroppsspråk och ansiktsuttryck såg helt fel ut.
Rick märkte oxå att nåt inte stämde. Han slängde sig ner och visade sig underlägsen (vilket han inte gör för främmande hundar om dom inte är riktigt nära). Hunden var flera meter ifrån oss när Rick la sig. Rottweilerns hela uttryck ändrade sig och den gick saktare och mer avslappnat.
Den gick fram och nosade på Rick och Rick var lite försiktig, men lät den hållas. Ägaren stod kvar och ropade på sin hund. Inte kom han och hämtade den inte...
Rick morrade till lite försiktigt när hunden var för nära honom. Jag backade direkt ett steg med Rick när han gjorde det och rottweilern såg spänd ut. Sen gick den fram till Rick igen, Rick morrade till och jag bakade ett steg med honom. Rottweilern såg ännu mer spänd ut...
Jag bakade lite till och ägaren skrek till rejält på sin hund som tittade bort mot sin husse. Jag tog tillfället i akt att skynda mig åt andra hållet. Rottweilern tiuttade mellan oss och sin husse och valde att gå till husse.

6 - När vi var på väg hem kom det en kvinna med en barnvagn och en stor ljus hund (påminde om en ljus schäfer, men vet inte riktigt vad det var för en). Vi gick in på gräsmattan brevid oss och jag satte mig på huk brevid Rick. Rick hade redan sett hunden, men sa inget (weeee). Jag sa 'vovve' och han fick godis, hunden gick förbi oss, ca 3 meter ifrån, och Rick ville så gärna hälsa. Den hunden ville oxå hälsa, den försökte dra fram till oss, men ägaren stoppade oss.
Hon var på väg att gå över gräsmattan, men hon fattade att vi tränade och backade och gick inte in precis brevid oss utan gick längs trottoaren framför och runt. En liten omväg för henne, men jag uppskattar verkligen det =)

Jag är så glad för min lilla pluttunge. Han är så underbar och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar honom!!

Och han gör det IGEN!!

En promenad där vi varken mötte hundar eller människor. En skön promenad utan händelser.
Vi började med lite koppelträning där han briljerar, han går så fint brevid mig <3

Sen kom vi fram mellan Nya Stadion och Gamla Stadion. En bit bort gick en man med en hund. Rick började vifta på svansen, jag sa 'vovve' och gav honom godis. Sen såg jag att det var en hund Rick känner.
Mannen stannade och hunden stod och viftade på svansen till Rick hade dratt oss hela vägen fram till oss =)
Vi gick en bit tillsammans.

9 - 0 Rick och en svart Cocker Spaniel tik stod och nosade på varandra, viftade på svansarna och tyckte att vi skulle gå vidare, inte stå där och prata.
Längre bort kom det en kvinna med en pytteliten hund gåendes, jag trodde först det var en Yorkie, men det var en Tax, en pytteliten hane.
Mannen jag pratade med kände kvinnan och hunden så dom kom gåendes rakt mot oss. Rick stod och viftade svansen av ren glädje! Jag gav honom godis och berömde honom som bara den. Han satte sig ner och tittade på mig och fick godis och beröm. När taxen kom närmare ställde Rick sig upp, vän mot den och viftade som en galning på svansen, fortfarande av glädje!

Jag förklarade för kvinnan varför jag gjorde som jag gjorde och hon sa "ok, då låter jag inte honom komma för nära, eftersom jag höll honom rätt kort i kopplet är inte det så bra." Jag höll med och sa att det är bättre att ta det säkra före det osäkra.

Rick låg på marken och kissade på sig av glädje. Han har inte gjort det sen han var ca 3 månader!! Så lycklig var han nu!! Kan ni fatta?

Taxen var rätt nyfiken på Rick och drog åt honom, men vi höll dom isär, vi tycke det var bäst med tanke på omständigheterna.
Kvinnan höll taxen bakom sig och böjde sig fram till Rick för att ge honom en godisbit. Rick sträckte sig fram, struntade i godiset och försökte hälsa på hennes hund. Taxen ville oxå hälsa men nej, vi lät dom inte.
Rick la sig på sidan och började vifta med framtassaran, som han alltid gör när han vill nåt som han inte får <3
Kvinnan smälte, höll taxen bakom sig och klappade Rick på magen.
Men så är ju Rick den han är, hoppade upp och tryckte fram huvudet till taxen som sträckte fram sig från bakom matte.

Där stod dom. Rick och en främmande hund, med sina nosar tryckta mot varande!!! Deras svansar gick som bara den och Rick var helt salig!
Sen morrade taxen lite och jag kände genom kopplet att Rick svarade, även om det var väldigt lågt. Varken taxen eller Rick gjorde nåt dom bara lät.
Kvinnan och jag tog vars ett steg bakåt så att inget skulle hända.
Då började taxen skälla, ett väldigt grovt skall för en så liten hund, jättesött lät det!
Rick? Han sket fullständigt i det. Han bara stod där och viftade med svansen. Han vände sig lite bort från taxen och den lugnade sig direkt!

Sen skulle mannen med tiken gå åt ett håll och kvinnan och taxen följde med. Jag och Rick skulle åt ett annat håll men det var inte lätt att få med Rick. Nej, han skulle med taxen. Han struntade fullständigt i tiken, det var bara taxen som gällde!


Fattar ni hur EXTREMT STOLT och LYCKLIG jag är?!?! Jag kan inte med ord berätta hur fantastiskt detta är, det går bara inte. Men en sak är säker, Rick mår otroligt BRA!
Han var den han alltid varit, en glad, lycklig, nyfiken, busig, sprallig, pigg och hundälskande pojke!!

Det finns inget bättre i denna värld, än att se Rick må så här bra!

Det är en rejäl höststädning som pågår här hemma nu.

Stackars lilla Rick är ju dammallergiker så det är lite jobbigt för honom. Även om det inte är så där skitigt eller sånt så är det ju damm som flyger runt i alla fall...

Men vi gör nåt positivt av allt negativt!

När jag håller på med saker som dammar mest, typ dammsuger, så får Rick träna på 'stanna'. Han sitter/står/ligger, vilket han väljer själv, på samma ställe i rummet brevid tills jag säger 'varsågod'. Han får även själv plocka undan sina leksaker och ben när jag ska dammsuga.
Jag säger t.ex. 'hämta boll' eller 'hämta ben' eller nåt så gör han det och ger till mig =) Rick tycker det är skoj att få vara med i vad som händer.

Ska jag flytta saker från ett rum till ett annat får Rick hjälpa till att bära vissa saker mellan rummen vilket han tycker är riktigt skoj. Han ser alltid lika stolt ut när han får hjälpa till. Men det är ju itne så konstigt, hundar vill vara med i vad som händer =)

Min lilla älskling!!

Nu har då lilla plutten varit 5 år i en hel dag. Det är ju några minuter in på den 19e.

Tänk att lillen redan har blivit så stor... Jag fattar det bara inte, när hände detta? Hur gick det till?

Foton på gullungen hittar ni HÄR!

Huden på svansen var ju irriterad efter ruvan var borta, det fortsatte den vara ett tag. Rick ryckte till emellanåt för att ta svansen, men det har han slutat med nu =)

Huden ser väldans fin ut, len så ni kan inte tro det =D Jag önskar bara att pälsen ser till att växa ut där oxå.. Det är helt tomt på området där största ruvan satt. Pälsen på resten av svansen har växt ut en hel centimeter!! Den börjar se så där fin och härlig och underbar ut igen!! Märks det att jag tycker han har världens finaste svans? (Sorry kisarna...)

Det är så skööönt att inte behöva tänka på svansen varje vaken sekund längre!!!! Jag är rätt säker på att Rick själv håller med mig där =P

Möten med hundar går bättre och bättre kan jag även berätta!
Är den främmande hunden för nära går det inte, då skäller plutten bara, men avståndet "för nära" minskar hela tiden vilket jag är supernöjd över. Rätt ofta blir det "följa john" med andra hundar och deras ägare. Ägarna vet inte om det, men jag och Rick går efter dom, närmare och närmare, och det går jättebra. Inga problem alls för Rick. Men det är ju itne så konstigt, den främmande hunden rör sig BORT från Rick, inte emot.

Lite då och då säger jag "vovve" när där är en hund inom synhåll (för Rick) och så fort han ser hunden får han godis och muntligt beröm. Funkar perfekt =) Träningen verkar gå snabbare och blir enklare (för honom) när jag gör så =)
Med enklare för honom menar jag att det tar bort en del stress. Istället för att reagera med "oj shit en hund, jag måste skälla" blir det mer "va? en hund? var? där!". Det blir ingen överraskning för honom när han ser hunden, han vet att där är en och ska bara hitta var den är.
Ni skulle se skillnaden det gör!

För länge sen lärde jag Rick att "vovve" betyder att det är en hund i närheten. När vi flyttade till Malmö var det inte det lättaste att träffa nya människor. Så när där kom nån med hund viskade jag "vovve" till Rick och han letade fram hunden och visade att han ville fram till den. Så jag fågade ägaren om det var ok om han kom fram och hälsade =)
(Givetvis gjorde jag inte det med alla hundar/ägare.)