hurra, hurra, HURRAAAA!!
Nu har då lilla plutten varit 5 år i en hel dag. Det är ju några minuter in på den 19e.
Tänk att lillen redan har blivit så stor... Jag fattar det bara inte, när hände detta? Hur gick det till?
Foton på gullungen hittar ni HÄR!
märks att vädret är roligare
Jag tyckjer det är otroligt härligt att vara ute och gå i regnet med lilla älsklingen! Det är så avslappnande och så kan man gå precis var man vill för det är nsätan ingen ute =)
luuuugnt =)
Huden på svansen var ju irriterad efter ruvan var borta, det fortsatte den vara ett tag. Rick ryckte till emellanåt för att ta svansen, men det har han slutat med nu =)
Huden ser väldans fin ut, len så ni kan inte tro det =D Jag önskar bara att pälsen ser till att växa ut där oxå.. Det är helt tomt på området där största ruvan satt. Pälsen på resten av svansen har växt ut en hel centimeter!! Den börjar se så där fin och härlig och underbar ut igen!! Märks det att jag tycker han har världens finaste svans? (Sorry kisarna...)
Det är så skööönt att inte behöva tänka på svansen varje vaken sekund längre!!!! Jag är rätt säker på att Rick själv håller med mig där =P
Möten med hundar går bättre och bättre kan jag även berätta!
Är den främmande hunden för nära går det inte, då skäller plutten bara, men avståndet "för nära" minskar hela tiden vilket jag är supernöjd över. Rätt ofta blir det "följa john" med andra hundar och deras ägare. Ägarna vet inte om det, men jag och Rick går efter dom, närmare och närmare, och det går jättebra. Inga problem alls för Rick. Men det är ju itne så konstigt, den främmande hunden rör sig BORT från Rick, inte emot.
Lite då och då säger jag "vovve" när där är en hund inom synhåll (för Rick) och så fort han ser hunden får han godis och muntligt beröm. Funkar perfekt =) Träningen verkar gå snabbare och blir enklare (för honom) när jag gör så =)
Med enklare för honom menar jag att det tar bort en del stress. Istället för att reagera med "oj shit en hund, jag måste skälla" blir det mer "va? en hund? var? där!". Det blir ingen överraskning för honom när han ser hunden, han vet att där är en och ska bara hitta var den är.
Ni skulle se skillnaden det gör!
För länge sen lärde jag Rick att "vovve" betyder att det är en hund i närheten. När vi flyttade till Malmö var det inte det lättaste att träffa nya människor. Så när där kom nån med hund viskade jag "vovve" till Rick och han letade fram hunden och visade att han ville fram till den. Så jag fågade ägaren om det var ok om han kom fram och hälsade =)
(Givetvis gjorde jag inte det med alla hundar/ägare.)
sista natten?
Det ska bli så himla skönt tycker jag, tänk då vad lycklig han kommer bli!
Nu kan plutten liggs och sova tätt intill min mage igen om nätterna, det tycker han ju så mycket om, men har inte gått med tratten.
Så skönt, så skönt, så skönt =D
förvirrad vovve
Idag har Rick varit riktigt glad!
När jag gick ner till affären (ligger brevid min byggnad) så lät jag bli att ta på han tratten! Han låg i soffan och följde mig med blicken när jag tog på mig skor och jacka.
Inte heller stängde jag dörren till storarummet. Han och kisarna hade hela lägenheten att busa i. (Jag har ju varit tvungen att stänga in stackarna i storarummet pga idioter i trappen...)
Senare när jag skulle bada (i badkaret) så tog jag inte heller på honom tratten. Det var ca 40 minuter han bara njöt av att ligga i sängen utan tratten medans jag badade =D
Men han var lite... "fundersam"... i brist på bättre ord.
Flera gånger sa jag till honom att "sluta". När han kliar sig i öronen säger jag alltid "sluta" så slutar han. Det är aldrig nåt med det, han bara slutar och lägger sig till rätta. Men så nu när jag ropade det från badkaret låg han i sovrummet. Varje gång kom han gåendes och tittade in till mig. Det var som om han inte kunde lista ut hur jag kunde veta att han kliade sig när jag inte ens var där.
Men det hörs ju!!
Rick har inte rört svansen nån av gångerna vilket är jättebra!!
mysig natt <3
Men inatt sov min lilla pluttunge i sängen hela natten <3 Han sov nere vid fötterna och det var så himla mysigt!
Jag sover mycket, mycket bättre när lillen sussar gott i sängen hos mig =)
bara bra =D
Lillkillen mår riktigt bra nu!
Det är fortfarande en del av den stora ruvan som ska ramla, men det kommer =)
Han är sitt vanliga busiga, pigga, spralliga jag igen <3
weee =D
När jag skulle kolla den delen av ruvan som hängde löst blev Rick jätterädd och sprang iväg. Han kom direkt igen när jag kallade på honom, viftandes på svansen <3
Jag kände igen på svansen, men det gick inte att dra av den lösa biten för den satt rätt bra i den andra halvan.
Så jag gick och hämtade Ricks egna sax, den saxen jag alltid använder när jag klipper päls på honom (inte för att det behövs ofta).
Med tratten på sig (så han inte kunde nå och bita mig i paniken) blev jag tvingad att hålla fast honom riktigt rejält. Jag försökte nå att klippa utan att hålla honom, men det gick inte. Rädslan tog över.
Så klippte jag bort den lösa halvan. Det var då jag såg att en bit till kunde klippas bort. Så nu är det "bara" 1/4 kvar =D
Huden under ruvan är lite irriterad, men det är ju inte så konstigt. Fint ser där ut i alla fall och det är huvudsaken! Irritationen har lagt sig under dagen och jag fortsätter hålla koll. Än är där ju en liten ruva och någon enstaka mindre ruva.
Man får ju tänka på att fukteksemen, "hotspoten", satt fläckvis över hela svansen.
Men vet ni.
Rick och jag har alltid varit riktigt jäkla taighta. Jag älskar honom, han älskar mig. Han känner sig tryggemd mig, han litar på mig o.s.v. Jag trodde inte vi kunde stå närmare varandra än vad vi gjorde, men hela detta med svansen har först oss ÄNNU närmare varandra!!
Ni skulle bara se min lilla älskling, ni hade fallit pladask!!
